Farfar kallades Ejd-Anders, var pingstpredikant och bodde med farmor i en röd bondgård. Vi bodde i en fyrtiottalsgård en liten bit därifrån. Vi hade bott där två år och jag var nu sex år.

Mellan våra hus fanns en lång rad av uthus: kärrlider,

hönshus, utedass, vedlider och sädesbod. Men viktigast var snickarboden. Där doftade det så gott av nytt virke och spån.

Där stod farfar och arbetade. Inne i köket satt farmor och sydde ett rött litet täcke och lakan med spets. Det skulle vara till den vita docksängen som farfar höll på med i snickarboden. Och när det blev julafton fick jag allting! Tänk att någon hade gjort allt detta för att göra mig glad.

En annan jul jag tänker på hör inte till mina barndomsjular. Jag var vuxen och vi hade varit gift något år. Jag gillar barnböcker och till mina favoritsysselsättningar hörde redan då att se på Astrid Lindgrens barnfilmer. Jag satt ensam och såg på Jul i Junibacken: Lisabet och Madicken som väntade på julaftonen och föräldrarna som mötte barnens förväntan. Jag kände mig mycket ensam, det kan man lätt göra som vuxen utan barn när helgen är inne. Tårar av längtan vätte kinderna, när ingen såg det.

Nästa jul jag vill lyfta fram var en forsbyjul. Lillflickan skulle snart fylla fem. Jag hade bestämt att hon skulle få röda lackskor. Lite lyx skall man kosta på de små liven ibland. Vi gick från affär till affär. Inte ett enda par röda lackskor. Så det fick bli ett par svarta. Och de är egentligen ganska fina de också. En glad linlugg sprang på blanka golv och tyckte att livet var underbart. Det tyckte också jag.

Jag hade hunnit uppleva jular som barn, jular utan barn och jular med egna små. Nu är jag inne i en helg med andras barn. Läste på ett ställe, att det som far- och morföräldrarna berättar för barnen det skall de bevara som en skatt. Jag hör till de äldre och inser att de personliga berättelserna är en viktig del av min kontakt med barn. Det andra som jag sätter högt är de stilla stunderna med tända ljus. Jag har en förgylld änglaljusstake som jag fått av min faster. Den har år efter år stått i fönstret under advent. Så kan jag inte tänka mig en jul utan dikter. Till exempel av Viola Renvall. Därför kan man höra någon gå och citera:

Vi tände en afton tolv milda små ljus

och julen steg stilla in i vårt hus.

Vi hade en gran med glitter och band

och julen steg in med en stjärna i hand.

Där ute föll snö över villande slätt

men den som bär stjärnan hittar nog rätt.

En annan renvalldikt talar om en båge av ljus. Då förflyttas jag till baptistkyrkan i Vasa där Sven tidigt på juldagens morgon hade tänt bågar med levande ljus i alla fönster. Jag gick dit tidigt för att alldeles ensam få njuta av den heliga julen.

Guds goda närvaro.

Helena Jansson