Välkommen till Vasa baptistförsamling!
 Vasa baptistförsamling är den äldsta av Vasa stads frikyrkoförsamlingar och grundades redan år 1881 av sex personer. Idag har Vasa baptistförsamling drygt 130 medlemmar.
Söndagens gudtjänst är församlingens "hjärta" och alla är välkomna att delta i den. Övrig verksamhet är bl.a. pensionärssamlingen Tisdagsträffen varannan tisdag, bibelsamtal och bönekvällar varannan torsdag. En scoutgrupp träffas på onsdagskvällar.
I en baptistförsamling betonas den personliga omvändelsen och tron på Jesus Kristus. Tron är ingen prestation utan en gåva och en erfarenhet som ges p.g.a. Guds outgrundliga nåd. På tron följer dop och församlingsmedlemskap. Att vara kristen är att leva ut sin tro som en Jesu lärjunge med den heliga Andes hjälp.
På dessa sidor hittar du bl.a. våra kontaktuppgifter samt information om kommande program.
|
 Egentligen känns det ganska märkligt att försöka skriva något om jul i månadsskiftet oktober/november. Åtminstone för mig som inte heller annars tycker om julen. Missförstå mig rätt, jag tycker om julens budskap och dess djupa innebörd, men inte allt det som kommer på köpet.
I slutet av september såg jag för första gången i år att det började julpyntas i en butik. I SLUTET AV SEPTEMBER! Hur är det möjligt? Är de så rädda att folk inte skall ha råd att köpa julklappar i år att de börjar så tidigt?
Denna konsumtionshysteri som drabbar oss i slutet av varje år är egentligen makaber. Och vi faller så lätt i fällan att försöka köpa finare klappar till varandra än året innan.
Mathysterin är inte ett dugg bättre. Att äta så mycket under några få dagar att det räcker ända in på försommaren innan extrakilona försvunnit. För att inte tala om all den mat som måste slängas bort.
Julstädandet och pyntandet brukar också ha en tendens att bli övermäktigt. Speciellt för den i familjen som ansvaret hamnar hos. Stridigheter och osämja kan lätt förstöra den eventuella julstämning som en gång fanns.
Alla filmer och program som vi vill hinna titta på, för det kommer ju så mycket mer än vanligt under julhelgen. Är det egentligen viktigt? Är det hälsosamt?
En sak som gör mig ännu mer beklämd är att julen för många blir en sorgens högtid istället för en glädjens högtid. Barnen som undrar om pappa kommer att fira jul med dem i år eller inte. Kommer mamma och pappa gräla? Kommer de att vara nyktra? Eller den som inte har någon att fira med, som sitter ensam. De som har förlorat någon nära, som inte kan fira julen tillsammans längre. För många är julen smärtsam. En lång pina i väntan på att vardagens ekorrhjul skall börja snurra igen. Så att man inte behöver känna efter, inte har tid att tänka och uppleva smärtan i själen.
Julens budskap som jag uppfattar det är att fira den mänskliga födelsen av Gud. Att Gud valde att bli människa och uppleva sorg och smärta men även glädje, vänskap... Att få fira den som gjorde och gör det möjligt för oss att förvandlas och bli den Gud tänkte oss att bli. Att få fira den som ger oss evigt liv. Om Jesus skulle komma i centrum för vårt julfirande istället för att hamna i kulisserna, så kanske vårt julfirande skulle bli en riktig fest, och inte en ångestfylld stress. Då kanske vi skulle dela med oss till de ensamma, de sörjande, de behövande och de sjuka. Dela med oss av vår tid, vänskap och överflöd.
Kanske det finns ett sätt att göra julen meningsfull ändå. Kanske vi kan bli producenter istället för konsumenter. Att ge istället för att få. Att inte bara använda ord utan också göra något för andra. Det sägs att det enda vi har kvar när vi dör, är det vi har gett bort.
Daniel Victorzon |
|
|
|
