Ord kring alla helgons dag

En tavla som förr var vanlig i hemmen är ”Den stora vita skaran”. Mellan byrån och den stora fikusen hängde den på salsväggen. På en annan vägg hängde kanske Jesusbilden med anknytning till texten: ”Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” De två motiven hör ihop.

Min studiekamrat Maj kom från Hästbacka med fiol och gitarr i packningen. Ofta spelade och sjöng hon. Jag hade aldrig förr hört orden från Uppenbarelseboken sjungas: ”Och jag, Johannes, såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, ett nytt Jerusalem komma färdigsmyckad som en brud för sin brudgum…”

Maj berättade att när någon dött samlades män från byn och övade den sången. Sedan sjöng de den på begravningen. Vad betydde det för dem att bära denna text med sig? Löftet om en ny himmel och en ny jord. De var bönder, men de visste att det jordiska inte var allt.

Bland verserna på blomsterhyllningarna finns det vissa som lyser starkare än andra:

”Jesus Kristus som är med oss i livet, före oss i döden, möter oss i ljuset.”

Det ljuset lyser genom Johannesorden:

Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmer i sina händer. Och de ropade med hög röst:

’Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.’ --

Och en av de äldste sade till mig:

’Dessa som är klädda i de vita kläderna, vilka är de och varifrån kommer de?’

Jag svarade: ’Du vet det, herre.’ Han sade till mig:

’Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.’

Dessa ord ger evighetshopp. Och vi ber om att få vara med i den skaran. Anne Herring säger: ’Han har danat mig i sitt ljus och jag längtar dit igen.’

Helena Jansson