Jeanette Ljungars och föreningen Sisters vill utrusta och uppmuntra kvinnor

När finanskrisen slog till i vårt land upplevde Jeanette Ljungars i Oravais en speciell nöd på sitt hjärta för kvinnor i svåra livssituationer.
– Jag vill ha en tro i gärningar och bad om hur jag skulle kunna hjälpa till samtidigt som jag funderade på olika lösningar.
Svaret på hennes böner dök upp när hon deltog i en kvinno­konferens i Orsa, Sverige. Där hörde hon om föreningen Sisters International, som grundades i Sverige 2008.Föreningens vision är att ”genom den kraft evangeliet ger förmedla försoning, ge nytt hopp och upprätta relationer och praktisk hjälp så att Guds rikes tillväxt befrämjas i Sverige och andra länder”. Det vill föreningen göra genom att skapa ett nätverk som kan utrusta och uppmuntra kvinnor, men också genom att evangelisera genom praktisk hjälp.

Sisters rakt in i hjärtat

– Varje delmål gick rakt in i mitt hjärta.
Jeanette kände att det här var möjligheten hon sökt och pratade med Maria Arnfjell, föreningens grundare, om möjligheterna att ta med sig Sisters International till Finland, och uppmuntrades till att göra det.
– När jag kom hem och började med det praktiska kändes det som att kliva ut ur båten och försöka gå på vattnet, men Herren var med!

En ny förening blir till

Tillsammans med några bönevänner fick Jeanette ihop en styrelse för den nya föreningen och tog itu med allt pappersjobb som krävs. I december hade de kommit så långt att de kunde börja med föreningens verkliga syfte: de började dela ut matkassar och begagnade kläder till behövande kvinnor i Vasatrakten en gång i månaden. Första gången fick de kontakt med kvinnorna via socialkontoret, men efter det har ryktet gått och de har inte haft några som helst problem med att få kontakt med behövande. Ensamstående kvinnor har ofta ensamstående vänner, som de gärna tar med till utdelningen.
– Det verkar finnas ett stort behov, varje gång kommer någon ny kvinna.
Bland kvinnorna är många arbetslösa eller skolar om sig. Några arbetar, men har antingen tillfälliga jobb eller dåligt betalda deltidsjobb. Socialbidraget är minimalt och när marginalerna är små blir det svårt för en ensam förälder att klara de krav som ställs på idrottsutrustning, fritidsaktiviteter och annat.

Hjälpa med Jesus som modell

Bland kvinnorna som sökt upp Sisters har det funnits både kristna och icke-kristna, men gemensamt för dem har varit att de varit öppna och tacksamma.
– Jesus fyllde först människornas fysiska behov och först sedan predikade han. Så vill vi också göra.
I första hand hjälper Sisters alltså till att fylla de praktiska behoven, men de delar också med sig av sitt budskap genom att dela ut den finskspråkiga kristna tidningen Christina och bibelord. Några idéer inför framtiden är att småningom kunna erbjuda barnvakt eller bjuda in till cafékvällar med vittnesbörd.
Till jul kommer Sisters att, enligt modell från Sisters i Sverige, dela ut julpåsar till missbrukare och hemlösa via diakoniföreningen i Helsingfors och pingstförsamlingen Sion i Vasa, som är Jeanettes hemförsamling. Julpåsarna ska kännas som lyx för kvinnor som annars inte är vana med att skämmas bort. Påsarna innehåller bland annat en vittnesbördstidning, smycken och värmande plagg som mössor eller vantar. I Sverige delade Sisters International ut ungefär 1000 påsar ifjol, och ännu fler i år. I Finland håller man sig än så länge till 200 påsar.

Ensamhet drabbar hårt

Sisters International  möter inte bara ekonomiska och praktiska behov, utan också en stor ensamhet. Speciellt i städer, men också på landsbygden, finns många ensamma. Då är det viktigt att finnas till som medmänniska.
– Många kvinnor lever i misär, och där vill jag att Sisters ska hjälpa dem att se vilka pärlor de är skapade till.
De kvinnor som just nu får hjälp av Sisters International är uteslutande finskspråkiga. Jeanette kan inte förklara skillnaden mellan språkgrupperna, men gissar att tröskeln kan vara högre för finlandssvenskar att begära hjälp, samtidigt som svenskspråkiga ofta har ett större nätverk av släktingar och vänner.
– Eftersom finlandssvensk­arna är en liten grupp, blir nätverket starkare. Många finskspråkiga som flyttat från sin hemort har inget stöd överhuvudtaget på sin nya ort, så när de blir ensamma blir de verkligen ensamma.

Vision: nya lokalgrupper

Även om föreningen redan har sprängt språkbarriärerna i den bemärkelsen att de hjälper finskspråkiga kvinnor, är det en förhoppning och en bön att föreningen ska växa över språkgränsen till det finska Finland genom nya lokalföreningar.
– Gud öppnar dörrar. I Taipal­saari är det några kvinnor som är intresserade av att börja arbeta med något liknande. Jag var nyligen dit och diskuterade med dem om vad man skulle kunna göra.
I Sverige finns lokalgrupper på många orter. Sisters försöker ta vara på kvinnors drömmar om vad de vill göra på sin ort, och därför har lokalgrupperna stor befogenhet att utforma verksamheten enligt sina egna visioner. Föreningens styrelse stöder lokal­grupperna i deras arbete, och ser till att den lokala verksamheten hålls inom föreningens kristna ramar.

Att sträcka sig ut

I vårt rika samhälle är det lätt att inbilla sig att det inte finns fattigdom, eftersom den sällan är uppenbar. Varför ser vi inte fattigdomen bland oss?
– Vi lever i ekorrhjulet, vi lever för oss själva och för våra fulla kalendrar. Det är ett problem för oss! Vi måste stiga av ekorrhjulet och istället sträcka oss utåt. Människor går inte omkring och ropar ut att de inte har råd.
Jeanette har själv fem barn och känner till de krav som ställs på föräldrar. Det behövs ständigt pengar för sportutrustning och utflykter i skolan. Sådant som är självklart att ha råd med för de flesta kan vara jätteproblem för vissa. Jeanette anser att skolorna har en utmaning i att tänka till och vara medvetna om att inte alla har resurser och att barn som inte har råd lätt känner sig annorlunda.
Jeanette tycker det är viktigt med mera medvetenhet i vardagen.
– Utan att peka ut någon kan man fråga om de behöver urvuxna barnkläder. Eller om någon klasskamrat aldrig är med på olika aktiviteter, ta med honom eller henne till simhallen eller på slalomutflykt och bjud på inträdet. När man bara har råd med det nödvändiga och aldrig det lilla extra blir det lätt deprimerande.

Ansvar i vardagen

Som kristen anser Jeanette att man har ett speciellt ansvar för andra människor.
– Jesus sade att vi är världens ljus och salt. Vi borde inte vara lika upptagna som alla andra, utan vi har ett ansvar att se. Och be! Om du märker att du alltid är uppbokad och upptagen: be och se vad Gud visar.
Att ta ansvar för andra behöver inte heller ta mera tid, utan det kan vi göra där vi finns i vardagen: på arbetet eller på barnens fritidsaktiviteter. Huvudsaken är att förflytta fokus bort från sig och sitt.
– Man kan be ”Jesus, de här människorna har du satt i min väg, visa mig vad jag kan göra för dem”. Gud har nog inte menat att vi ska leva för oss själva, utan vi ska först söka Guds rike. Om vi ger av vårt dyrbaraste, som ofta är tid, så får vi tillbaka.
Till det kristna ansvaret hör enligt Jeanette att finnas till och visa att Gud finns och att ingen är för oansenlig för att älskas av Honom.
– Det är svårt att älska människor av egen kraft, men med hans hjälp kan kärleken flöda över.