|
|
|
|
Finlands svenska baptistsamfunds och dess ungdomsförbunds tidning
Redaktörer:
Peter Sjöblom, Ken Kackur
Medarbetare:
Jan Edström, Mia Stenmark-Hannus
Ansvarig utgivare:
Leif-Erik Holmqvist
Postadress
PB 54, 65101 VASA
Redaktion, expedition
Rådhusgatan 44 K 5
VASA
tfn: 06-346 45 01
fax: 06-346 45 10
epost: mst@baptist.fi
Prenumerationer:
Ken Kackur
|
|
Fred, rättvisa och försoning genom icke-våld |
|
Per Herngren var inbjuden att tala på Ansvarsveckans seminarium 13 oktober i Vasa. Han är författare till boken ”Handbok i civil olydnad” och han är även en Plogbillsaktivist som är född 1961. Per bor i en kommunitet i Hammarbacken, Göteborg och även om han själv inte har någon familj så bor där nog också familjer.
Per Herngren är missionsförbundare och är enligt egen utsaga uppväxt i en pacifist-familj. Pappan var vapenvägrare och köpte hem Martin Luther Kings böcker och de icke-våldstankar som stod i böckerna fick också Per sig till livs.
Pershing Plowshares
1980 startades plogbillsrörelsen genom några nunnor i USA som satt och funderade på varför man inte gör som Bibeln säger. Plogbillsrörelsens namn kommer från Gamla Testamentet. ”...Då ska de smida sina svärd till plogbillar...”, står det i Mika 4:3 och Jesaja 2:4. Rörelsen är dock inte specifikt kristen. Den rymmer människor med olika livsåskådningar och trosuppfattningar.
1984 deltog Per Herngren i en aktion mot Pershing II-raketer i USA. Gruppen kallade sig Pershing Plowshares och de tilldelades alla åtta års fängelsestraff efter att de tagit sig in på vapenanläggningen och hamrat på Pershing II-raketer samt förstört en uppskjutningsramp. Per Herngren blev utvisad efter femton månader och de andra blev frisläppta efter två års fängelse.
I Sverige var han van med att sitta i möten men inför Pershing Plowshares-aktionen läste de i grupp i stället. De läste bl. a. texter ur Anne Franks dagbok för att kunna hantera sin rädsla.
Vid planeringen av aktionen lade de märke till att det fanns löparbanor runt anläggningen vilka de kunde använda till att rekognisera området ifrån. Efter några utförda aktioner kan Per berätta att det finns löparbanor kring så gott som varje vapenanläggning.
Hammare mot vapen
Vid avrustningen använde de vanliga smideshammare och med dem tar det fem minuter att avrusta en missil. De få personer som var med hade på kort tid avrustat vapen med mer sprängkraft än vad Sveriges armé överhuvudtaget haft genom hela dess historia.
– Civil olydnad bygger på icke-våld, men också på öppenhet och offentlighet. Aldrig i något annat sammanhang har jag haft direkt samtal med regeringen vilket jag har i rättegångar där åklagaren representerar regeringen.
– I slutet på 90-talet började vi avrusta Trident-ubåtar och det spännande är att vi började vinna rättegångar. 1996 var det krig i Östtimor och gruppen som gjort plogbillsaktionen hävdade att det är olagligt att utrusta ubåtar på det här viset och de vann rättegången. Pershing II-raketer har också förklarats olagliga i domstol och skadestånd har utbetalats åt dem som suttit i fängelse för plogbillsaktioner mot raketerna.
– Staten är inte en stor container utan består av olika grupper som kan ha åsikter i direkt motsats till varandra.
Målet skall vara medlet (Gandhi)
– Vid en aktion utanför en vapenanläggning i Sverige försökte vi oss på proaktivt tänkande – ”vad behövs?” i stället för att tänka reaktivt. Vi hade ordnat ett avrustningsläger utanför Saabs anläggning där vi protesterade, vi fokuserade inte på att säga ”nej” utan istället på vad man kunde göra med anläggningen i stället. Arbetarna kom till vårt läger och diskuterade med oss om vilka alternativ som fanns och de kom fram till lösningar. Tyvärr gick inte ledningen med på det.
– I England planterade vi vinträd och fikonträd inne på en kärnvapenanläggning. I och med detta bröt vi med den traditionella fredsaktivismen och det var snarare polisen som tog aktivisternas roll när de sade ”nej” och gjorde plogbillarna till mittpunkten.
Saab Microwave i Sverige är den femte största tillverkaren av krigsradar i världen. Avrustning av Saabs krigsradar är Per Herngrens senaste aktion som han utförde tillsammans med Ulla Røder i Mölndal den 26 juni 2008.
Till skillnad mot t.ex. djurrättsaktivism, som är hemlig olydnad genom att de inte stannar kvar och inte ställs till svars för sina handlingar, så är civil olydnad alltid offentlig. Man stannar kvar och ger sitt namn och får chansen att få sin sak prövad i rättegång. Per Herngren och Ulla Røder dömdes till 40 dagsböter vardera.
– Vi jobbar inte genom påverkan av opinionen utan genom smitta. Vi vet inte hur det smittar men det kan vara arbetare som mått dåligt som tar aktion. En tid vägrade hamnarbetarna i Göteborg att lasta vapen. Vapenleveranserna måste fraktas genom andra hamnar. Plogbillsrörelsen har ett positivt anseende i Sverige.
– Det är ganska lätt att avrusta vapen eftersom de är högteknologiska idag och även en osynlig spricka i ett vapen gör det obrukbart. Och det är lättare att ta sig in i en vapenanläggning än på en fotbollsmatch.
– Det svåra är rädslan. Lydnaden, följsamheten är det centrala i allt förtryck. Varför lyder vi? Jo, för att vi är rädda. I sårbarheten är det politiska vapnet, i enlighet med Gandhi.
Kurs i icke-våld
Utöver sitt författarskap håller Per Herngren också kurser i icke-våld. Han arbetar med Proaktivt Konfliktingripande för personalgrupper och föreningar och på seminariet får vi också pröva på några icke-våldstekniker:
Per lär genast ut att när vi ser att han sträcker upp armarna i luften är det för att alla skall bli tysta. När man ser armar i luften tystnar man men sträcker också själv upp händerna och tecknet sprids på så sätt effektivt.
Varför då kurser i icke-våld?
Gandhi menar att man behöver mer träning för icke-våld än vad soldater behöver för våldsaktioner.
– Plogbillarna hindrar ju krig redan innan det börjar – på vapenanläggningarna, men icke-vålds tekniken kan även användas i vardagssituation, t.ex. på jobbet, i skolan...
En övning
Det behövs två baktalare och en som ingriper. Sätt igång baktalandet mot en kollega som inte finns på plats, för baktalandet börjar oftast mot någon som inte är på plats. Vänta inte mer än femton sekunder på att ingripa. Ett vanligt fel är att fråga ”Har ni belägg för detta?” men detta är ju en uppmuntran till att berätta mera.
En teknik är att byta ämne men det hjälper ju bara för stunden.
En annan teknik är meta-teknik: att försöka komma åt det som finns bakom.
En tredje teknik är att slå fast personalrumsregler ”Nä, men vi pratar ju inte om dem som inte är här”. Som om den regeln redan finns även om ingen pratat om den.
Och en fjärde teknik är konfrontation: ”Ja, men det här är ju baktaleri”.
– Svenska kyrkan har störst problem med mobbing av alla arbetsplatser i Sverige för man tror att ”vi är ju en snäll grupp” medan t.ex. en byggarbetsplats tar itu med problem tidigare.
Icke-våldsträning är lite som med danskurs: på en dag hinner man bara få en liten uppfattning om vad det är frågan om men det behövs nog en två dagars kurs till en början. Finns kanske 10 000 icke-våldstränare i USA men i Sverige finns bara en handfull.
Varför gör du detta? Personligen.
– Plogbillsrörelsen lämnar det negativa och det är ganska kul. Vi har fester och dans i samband med icke-våldsrörelsen. Vi frågade Carl Kabat, en 73-årig katolsk präst som ofta klär ut sig till clown under aktionerna, om han har något råd till oss yngre. ”Ni är för radikala och äter och lever rätt, ni skall sjunga och dansa! Fokusera på att ha kul.”
– En vanlig lönearbetare sitter ungefär 11-12 år på sitt jobb, ett jobb som han kanske vantrivs med. Carl Kabat har suttit 17 år i fängelse.
– Alla kan inte göra samma sak. Alla kan inte vara plogbillare och sitta i fängelse. Gandhi sa att total lydnad är minst lika farlig som total olydnad. Vi måste kämpa mot dessa två extremer. Många kyrkor har blivit lydiga men det finns en stark gren som gömmer flyktingar.
– En stor del av grundlagen kommer från civil olydnad: strejkrätten, frikyrkor och kvinnors rösträtt i Storbritannien och USA är exempel på civil olydnad som gett resultat. Den civila olydnaden är en ingrediens i all makt och maktmissbruk.
Kan man inte bara följa lagen?
En lag kan aldrig vara fullkomlig. Skulle man följa lagar helt bara skulle samhället bli helt olidligt.
En droppe i havet?
– Trident-ubåtarna finns ju inte i så många exemplar och vi har avväpnat sju men de lagas givetvis. Plogbillsaktionerna smittar av sig och det kan ju hända att personer inspireras att agera exempelvis som hamnarbetarna i Göteborg. För att det skall kunna smitta måste målet bli medlet. Om det smittar är problemet löst.
– Det är farligt att försöka påverka opinionen eller regeringen. Det är inte så det funkar.
Se på kapitalismen, den verkar genom smitta.
Anser du att kapitalismen är bra?
Nä, men kapitalismen lever inte i illusionen att lösningen är att påverka regeringen.
Proteströrelsen lever lite i en illusion som inte kapitalismen gör men det gör inte kapitalismen bra för den skull.
Civil olydnad
– I USA har 30 000 varit med om aktioner i civil olydnad så där är det lättare att engagera i andra frågor än snusförsäljning också. En lärare i grannskapet vägrade ge betyg åt sina elever och då ändrade skolan hans arbetsuppgifter.
– Den vanligaste olydnaden i kyrkor är ju att välkomna flyktingar som gömmer sig. Om man bara tänker olydnad så genomsyrar det alla organisationer eftersom total lydnad skulle få organisationen att kollapsa. Organisationer bygger på att olydnad fungerar men civil olydnad är en metod att få ändring till stånd.
– Vi i plogbillsrörelsen förespråkar inte lagbrott i sig. Vår skyldighet som medmänniskor är dock att bryta mot lagar som är orättvisa och förtryckande.
• Ken Kackur
Artikeln har tidigare publicerats i Missionsstandaret nr. 10, 2010.
|
|
|
|
|
