Ralf Aspholm  har tjänat som disponent i 50 år

EU har proklamerat år 2011 som frivilligarbetets år. Ett gott exempel på frivillighet och trohet i uppgiften är Ralf Aspholm i Vasa som under femtio år varit disponent för baptistkyrkan i Vasa och församlingens övriga fastigheter, inklusive den träbyggnad som gränsar till kyrkan och som under många år kallades Baptisternas Hus. Den 13 februari i år avtackades han och överlämnade disponentnycklarna för gott.
– Femtio år får räcka, egentligen har jag redan varit på övertid, tycker han.
Ralf kommer säkert att finnas med och hjälpa till fortsättningsvis i den mån han hinner och orkar, men nu slipper han i alla fall ansvaret.
– Det känns skönt! Nu kan vi åka ut till landet och skären utan att ha det här att tänka på. Som disponent finns det alltid någon uppgift som behöver göras och man kan sällan vara helt ledig och frånkopplad. Tack och lov finns det ju numera mobiltelefoner, så en del har gått att sköta från sommarstugan också.

Familjens stöd viktigt

Han poängterar hur viktigt det varit att han känt att familjen stöttat honom också i den här uppgiften.
– Hade jag inte haft deras stöd hade jag nog inte orkat.
Egentligen hade han aldrig tänkt att det skulle bli så länge som femtio år. Han har flera gånger tidigare erbjudit sig att stiga åt sidan, men det har inte funnits någon som kunnat eller velat ta hans plats. Nu löser församlingen det under en övergångstid så att församlingens ordförande Elmer Helsing också tar på sig disponentskapet. Som ordförande i fastighetskommittén, en post Ralf också haft, träder Lars-Fredrik Tuuf in.
Det är med ålderns rätt Ralf nu pensionerar sig en andra gång – han fyller 80 i juli. Pension från det officiella arbetslivet fick han 1992, ett år före sin hustru Margareta. Sin yrkesverksamhet hade han på Strömberg i Vasa (senare ABB), där han arbetade 35 år, bland annat som förman för ett team på konstruktionsavdelningen.
Också för Strömberg/ABB hade Ralf Aspholm disponentuppgifter. Där var det förstås fråga om betalt arbete, medan hans engagemang som disponent för församlingen och missionen alltid varit frivilligt gratisarbete.
– Det har varit mitt sätt att bidra. Jag är ingen sångare eller musiker och ingen stor talare. Men fastigheter är jag ganska bra på, så därför har jag tyckt att den uppgiften passar mig.
För disponenter finns fortlöpande skolning. Fastighetsföreningen i Vasa brukar ordna dylika cirka åtta gånger per år och då behandlas allt från budgetering till praktisk renovering.

Speciell känsla för kyrkan

Ralf har alltid haft en speciell känsla för baptistkyrkan som byggnad, förutom att det under större delen av hans liv också varit hans andliga hem. Hans vilja att ta väl hand om fastigheten kanske kan vara ärftligt betingad, eftersom hans fars morbror MJ (Mikael Johan) Ståhl spelade en viktig roll när kyrkan en gång i tiden byggdes. Släktskapet förpliktar. MJ Ståhl i sin tur var son till bondepredikanten Johan Erik Ståhl (1834-1909) som hörde till de tidigaste baptisterna i landet. Dessutom var MJ Ståhl gift med Erik Janssons dotter Emma. Erik Jansson brukar omnämnas som en av de stora profilerna inom den tidiga baptismen i vårt land.
Fabrikör MJ Ståhl (1866-1947) var en mångsysslare som under olika perioder innehade bland annat en musikhandel, ett bageri och en bilverkstad, belägen på Storalånggatan. Ralfs far arbetade även en tid för sin morbror MJ Ståhl. Ståhl var på sin tid en känd profil i staden Vasa och det var mycket tack vare hans initiativ som baptistkyrkan på Rådhusgatan i Vasa blev byggd. Bland annat förskotterade han 40 000 i dåtida pengar för att bygget skulle kunna förverkligas. Kyrkan invigdes 1931 varför man i år firar kyrkobyggnadens 80-årsjubileum. Dessutom firar församlingen faktiskt också 130-årsjubileum i år.

Född i Petalax

Ralf är född och uppvuxen i Petalax. Tron fick han mer eller mindre med modersmjölken. I släkten finns som nämnts flera baptistprofiler både från hans fars och mors sida. I söndagsskolan gick han i alla fall hos pingstvännerna, sedan gick han i bibelskola i Åmossa baptistkapell. Döpt blev han 1946 i Petalax.
– Bibelskolan och dopet innebar en vändpunkt i mitt liv, berättar han.
Så småningom träffade han Margareta och de förlovade sig faktiskt i Eiffeltornet i Paris 1958 och gifte sig sedan 1959 i baptistkyrkan i Vasa. 1961 anmodades Ralf att överta disponentskapet efter Lars Berglund. Kort därefter fick han också ett samtal av Rafael Edström som på uppdrag av missionsstyrelsen undrade om han inte kunde överta disponentskapet för Baptisternas Hus också. Så blev det.

Många renoveringar

De första fastighetsrenoveringarna minns han speciellt. Då var det skorstenspiporna som skulle åtgärdas, och 1965 drog man in fjärrvärme. Hur man gjorde om den gamla källaren med koksförråd till ungdomsvåning minns han också.
– Lilla salen har renoverats ett par gånger och kyrksalen ett par, tre gånger. Och när FKF 1973 flyttade in i Baptisternas Hus gjordes en omfattande renovering för deras behov. Och invalidrampen och dörren mellan kyrkan och dåvarande Baptisterna hus var viktigt att vi fick på plats, det skedde några år senare.
Fönstren i ett gammalt hus är alltid problematiska, men det löste man långsiktigt så att man bytte ett eller ett par i taget, tills alla fönster i hela huset var bytta.
– Gamla hus ska ses efter hela tiden. Man måste se till att hålla igång med något hela tiden. Vi har målat båda husen utvändigt ett par, tre gånger. Men så har vi också fått beröm här i centrum för att vi håller våra fastigheter i bra skick.
Trähusets första våning är från 1860-talet. När baptistmissionen köpte in huset 1947 byggdes en andra våning för predikantskolans behov. Till det samlades det in pengar, också från USA kom bidrag.
Disponentskapet beskriver Ralf som en praktiskt samordnande verk­samhet. Förutom uthyrningar och dylikt, gäller det allt det praktiska arbete som församlingen beslutar om att ska utföras i kyrkan och de övriga fastigheterna. En del görs som talkojobb, en del är sådant där man måste anlita folk utifrån. Hur mycket som kan göras av församlingens egna beror på tillgången på yrkesfolk i församlingen.

Talkoandan oftast god

– Det är inte meningen att en disponent själv ska göra allt, snarare ska han fördela arbetsuppgifter. Mycket handlar om att ringa och kontakta folk.
Talkoandan har enligt Ralf varierat genom åren, men att det skulle vara någon stor skillnad mellan talkoandan förr och nu, tycker han inte.
– En del gamla faller bort, nya kommer i stället. Och folk flyttar. Men det är viktigt att få till stånd en gemensam grupp för olika projekt för att det ska fungera. Jag tycker de nya som kommit till församlingen är pigga på att vara med och jobba.
Församlingsarbetet bygger myc­ket på frivillighet, speciellt i en frikyrka, och Ralf är tacksam för alla som genom åren deltagit aktivt.
Ralf har som disponent inte haft ansvar för ekonomin och han vill därför gärna lyfta fram sina goda medarbetare, t ex Inez Revahl som under många år var kassör för Baptisternas Hus och Kurt Tuuf som under många år varit församlingens kassör.
– Goda medarbetare gör allting mycket lättare.
Ralf satt även två perioder i missionsstyrelsen i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Dessutom var han under åren 1997-2007 ordförande för förvaltningskommittén för Hummelholmen. Den tiden har han goda minnen av. Han byggde upp ett nätverk av talkojobbare och vill gärna sända ett stort tack till alla dem som han på det här sättet fick jobba tillsammans med. Under den här perioden uppfördes bland annat samlingsbodan, den nya bastun och nedfarten till simstranden.

Inbindningen av Mst

En annan uppgift som Ralf skött noggrant är arbetet med inbindningen av gamla årgångar av Missionsstandaret. Alla årgångar från starten 1892 som Finska Månadsposten fram till och med 2009 finns inbundna i dubbla exemplar, så när som på årgångarna 1900-1909 samt 1915-1919 som inte är kompletta. Ett exemplar av alla inbundna årgångar har överlämnats till Landskapsarkivet för att deponeras där och på så sätt vara tillgängliga till exempel för släktforskare.