Så är det dags igen – jubileum! I år är det 130 år sedan Vasa baptistförsamling bildades. Vi slår inte på så stort som vi gjorde när det var 125-årsjubileum och vi i dramatiserad form berättade om hur det begav sig. Denna gång firar vi tacksägelsefest och avnjuter kaffe och tårta som det ska vara på riktiga födelsedagskalas. År 2011 har officiellt utnämnts till det europeiska året för frivilligarbete (EVY) Centret för frivilligarbete i Europa (CEV) definierar frivilligarbete är: en handling som görs av egen fri vilja utan tanke på finansiell ersättning, och under i någon mån organiserade former med målsättningen att gagna annan person än volontären själv.

Frivilligtanken är inbyggd i frikyrkoförsamlingstanken. När folk frågar vad baptisterna står för brukar man bl.a. betona: frivilligheten att bli döpt och bli medlem, friheten att själv läsa Bibeln och att vara fri från rigorösa bekännelseskrifter, friheten att som man och kvinna tjäna i olika uppgifter i församlingen… En förutsättning för att vår 130 år gamla församling har kunnat fortsätta sin verksamhet ända tills idag är alla de frivilliga insatserna: mötesledare, kollektörer och kyrkvärdar, organister, serveringsgrupper osv.

Ålderstrukturen i vår gemenskap åskådliggörs nog genom detta blads pärmbild: vi ha rätt så många äldre medlemmar och sen har det under de senaste åren fötts många små pojkar och flickor i vår gemenskap. Av våra aktiva medlemmar som bor på orten eller i närliggande områden är ålderskategorin under och över 50 underrepresenterad. Hur ska de gå när den äldre generationen inte längre orkar? Disponenten har nyligen avgått efter 50 år vid nästan 80 års ålder. En av de drivande krafterna för sticklotteriet vid den årliga missionsbasaren var aktiv ännu när hon hade fyllt 90 år!

Dagens människa varken vill eller kan på samma sätt som förr binda sig till ett långvarigt engagemang. Det är en del av vår tids fenomen och drabbar inte bara frikyrkoförsamlingar utan all slags föreningsverksamhet och frivilligverksamhet. Kanske är det är en god sak att vår församling tidigare hette Vasa baptistförsamling Ebeneser för ’ebeneser’ är namnet på den minnessten som Samuel reste som ett minne av segern över filistéerna (se 1 Sam 7:12) som ett uttryck för “ända hit hjälpte oss Herren”. Ända hittills har Herren hjälpt oss så att det funnits personer som velat axla ansvaret.

En del av frivilligarbetet i en församling görs nog av pliktkänsla, för någon ska ju ändå göra det. Sann tjänandets glädje lyser ibland med sin frånvaro, men ofta kan man utbrista i “tack och lov” när det gäller att finna någon som ska ta emot ett uppdrag. Det är så lätt att ha åsikter om andras prioriteringar. En viktig del av frivilligheten är respekten för varandras val. Vi kan inspirera och uppmuntra varandra till en insats, vi kan i vår kammare be för saken – MEN, valet att ställa upp bör var och en själv avgöra.

Alla behövs i en frikyrkoförsamling. Det vill vi betona med att för innevarande år ha som motto orden från Joh. 15:16 a: "Jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt." Att vara del av en gemenskap är viktigt, likaså känslan av att vara behövd. Men visst det ska också vara roligt att bidra till att Guds rike växer och sprids!

En av mina favoritpsalmer är nr 61, Lågorna är många, ljuset är ett, i Psalmer och sånger. Den svenska texten är skriven av Anders Frostenson och melodin av Olle Widestrand, men bakgrunden är att det är entréhallen vid Kyrkornas Världsrådscentrum i Genève står just de orden (visserligen på latin). Jag har faktiskt själv sett dem. Psalmen lyfter så fint fram att vi Kristus är ljuset och han är Herren och vi är ett med honom. Med våra olika begåvningar och läggningar får tjäna honom. Vi upptäcker både våra egna resurser och också andras . Det är frivillighetens “nådegåva”.

Grenarna är många, trädet är ett…
Gåvorna är många, Anden är en…
Tjänsterna är många, Herren är en…
Lemmarna är många, kroppen är en…

Också du är utvald! Också du behövs!

Mai-Britt Vehkaoja