När jag var liten tyckte jag mycket om berättelsen om hur mina föräldrar valde mig. Det är nämligen så att jag blev adopterad vid 8 månaders ålder. Mina föräldrar, Mery och Paul, kom till det barnhem i Tammerfors där jag fanns för att se på barnen. Jag tror att de hade tänkt sig en pojke (så minns jag det), men de fäste sig vid mig och så småningom blev jag deras eget barn. Andra föräldrar får “nöja sig” med vad som föds, jag är utvald!

Att vara utvald är definitivt ett privilegium, men kunde ibland kännas som en börda för hur ska man svara på alla förväntningar? I mitt fall är jag bara tacksam för att vara utvald trots att det nog bidragit till ett onödigt stort behov av bekräftelse.

Här intill finns en fin sommarbild: bilden av ett kors mot en vacker aftonrodnad. Bilden känns väldigt aktuell eftersom det i skrivande stund är första söndagen efter påsk och händelserna på korset är i så färskt minne. Korset vittnar om att vara utvald.

Som det står om Jesus i början av hans offentliga gärning, Gud Fader säger:

Du är min älskade son, du är min utvalde. (Luk. 3:22).

Och i 1 Petr. 2:4 finns uppmaningen:

Kom till Kristus, den levande grundsten som människor har dömt ut, men som är utvald och värdefull i Guds ögon. (Enl. parafrasen En levande bok.)

Att också alla vi kristna är utvalda aktualiseras genom att mottot för vår församling, Vasa baptistförsamling, innevarande verksamhetsår lyder så här:

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt... Joh. 15:16a

Också du är utvald. Gud kallar oss att älska sig och vår nästa. Vår nästa är inte bara den hjälpbehövande i rännstenen eller borta i Afrika eller Asien, utan också han eller hon i vår närhet som vi har svårt att komma överens med. Tänk bara de första lärjungarna som Jesus kallade. Inte passade de så bra ihop, de hade olika bakgrund och olika temperament. De hade t.o.m. olika syn på Jesus uppdrag! Och dessutom var de avundsjuka på varandra. De skulle inte ha valt varandra, men det var Jesus som kallade dem till efterföljd och tjänst. Att vara utvald innebär alltid också att ha ett uppdrag.

Vårt kristna uppdrag är att genom ord och handling föra ut evangeliet i vår närmiljö och längre bort. Det börjar på gräsrotsnivå, i det personliga mötet med Jesus Kristus. Det sker bl.a. genom gudstjänsten som är församlingens hjärta, en mötesplats för alla åldrar. Det äger rum i möten i smågrupper, olika samlingar och i den gemenskap med de olika församlingarna i vår stad. Uppgiften är fortfarande aktuellt: att synliggöra Guds vilja med sin värld, i kyrka och i vardagen – där man befinner sig. Vi är tillsammans utvalda att ha Kristus i centrum, fokuserar på hans person och det gemensamma uppdraget. Att vara utvald innebär faktiskt att dela livet, be tillsammans, fira högtider tillsammans, ta del av varandras glädjeämnen och bekymmer osv. Någon har sagt att delta i församlingsgemenskap är att öva sig inför himlen. I himlen ska vi vara tillsammans med miljarder av människor av olika temperament, raser, ursprung och ideologier.

Det krävs ett stort hjärta för att leva i himlen! Då kan det vara bra att få öva sig redan här! Ensamma når vi inte längre än vår egen personlighet och våra gåvor sträcker sig, men tillsammans kan vi förändra världen – precis som den lilla skaran av Jesu efterföljare gjorde för närmare 2000 år sedan!

Med en varm hälsning till alla andra som är utvalda! Låt oss träna på vårt uppdrag under sommarens olika arrangemang och semestertider:

Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän,

och må solen värma din kind och må regnet vattna själens jord.

och tills vi möts igen, må Gud hålla dig i sin hand.

Irländsk bön, nr 854 i Psalmer och Sånger

Mai-Britt Vehkaoja