Finlands svenska baptistsamfunds och dess ungdomsförbunds tidning
Redaktörer:
Peter Sjöblom, Ken Kackur
Medarbetare:
Jan Edström, Mia Stenmark-Hannus
Ansvarig utgivare:
Leif-Erik Holmqvist
Postadress
PB 54, 65101 VASA
Redaktion, expedition
Rådhusgatan 44 K 5
VASA
tfn: 06-346 45 01
fax: 06-346 45 10
epost: mst@baptist.fi
Prenumerationer:
Ken Kackur
|
Musiken ett mäktigt medel för att röra vid människor
Sångerskan Debbie-Ann Bax vill inte begränsa sig till en musikstil
Debbie-Ann Bax från Australien var fullt sysselsatt under årets Humlefestival. På fredagskvällen fick hon avsluta kvällen med pop och R&B, på lördagseftermiddagen undervisade hon om lovsång och på lördagskvällen deltog hon med musik i kvällsgudstjänsten.
Debbie-Ann Bax föddes på Jamaica, men hennes familj flyttade snart till USA och New York, där hon växte upp. Hennes uppväxt präglades av musiken och kyrkan. Hon växte upp i en musikalisk familj, med en pappa som spelade olika klaverinstrument och en mamma som sjöng. Familjen uppträdde ofta med musik i sin kyrka, och hennes församlingsaktiva föräldrar var också med om att plantera en ny församling. Debbie-Ann hade ”alltid” varit troende, men under en period upplevde hon en väldig besvikelse eftersom det hon såg av sina föräldrar i kyrkan och det hon såg av dem hemma inte stämde överens. Det ledde till att hon tog ett steg åt sidan; även om hon följde med till kyrkan var hennes hjärta inte med.
I det skedet fick hon jobb som sångare på ett kryssningsfartyg i Västindien. Att åka iväg på egen hand blev en hälsosam utmaning för henne. Ensam, långt borta från sin familj, blev hon ensam med Gud på ett sätt hon inte varit förut: hon kunde inte längre peka på någon annans misslyckanden och ta dem som ursäkter för att inte själv tro, och hon kunde inte heller längre förlita sig på sitt andliga arv. Det som blev viktigt var hennes egen relation till Gud.
Sökte sin plats i Australien
På fartyget träffade hon också sin blivande man, som också arbetade där. Han var australiensare, och så kom det sig att hon flyttade till Australien. Medan Debbie-Ann funderade över vad hon ville göra tog hon olika ströjobb. Av en slump träffade hon en person som arbetade med att värva en ny uppsättning skådespelare till Disney-musikalen Lejonkungen i Sydney, och som lovade att ge hennes nummer till musikalfolket. Till hennes förvåning höll han sitt löfte, och hon togs med i urvalsprocessen. Det var en fem månader lång process som innehöll en rad olika auditioner.
Under tiden fick hon en tankeställare efter en kristen kvinnokonferens när en kvinna hade uppmanat deltagarna att be Gud visa vad deras roll är i hans rike. Tidigare hade hon också fått höra en profetia om sig själv: Du är inte här av den orsak du tror, utan du är här i Australien för att fungera som missionär.
Valde Hillsongs bibelskola
Hon kände allt starkare att hon skulle gå på en bibelskola och började ta reda på vilka möjligheter det fanns. Hillsong College kände hon inte till på förhand, men hon fick tag på en broschyr och blev intresserad. Hon gick på en gudstjänst i Hillsongs kyrka för att få reda på vad de lärde ut, och var nöjd med vad hon hörde. Allt det resulterade i att när hon senare fick ett samtal om att hon bara var en sista audition ifrån en roll i musikalen, tackade hon nej. Istället valde hon att gå på bibelskola.
Ett år senare, när hon hade gått sitt första år på Hillsong College, fick hon ett samtal igen – nu skulle musikalen sättas upp i Melbourne, var hon intresserad av en roll? Det hade varit ett tufft år, och Debbie-Ann blev lättad; kanske var det här Guds sätt att säga att det var okej att hon slutade på bibelskolan och gick med i musikalen istället? Men efter många böner beslöt hon sig ändå för att fortsätta den tvååriga utbildningen.
Hillsong – mer än en kyrka
Efter att hon avslutat sina studier fortsatte hon med att undervisa i musik, lovsångsledning och lovsångsteologi. Lovsångsteologi sammanfattar hon enkelt med att fråga om lovsång är sång – och svarar genast själv nej. Sång är en del av lovsången, men lovsången innefattar hela livet. Lovsång är människans respons till Gud och andra människor. Samtidigt som lovsång ofta sjungs gemensamt betonar Debbie-Ann vikten av att umgås ensam med Gud.
– Jag tycker allra bäst om att lovsjunga är när jag är ensam med musiken och med Gud.
För en utomstående är det inte alltid lätt att få grepp om vad Hillsong egentligen är. Är det en församling, en skola, ett skivbolag, en musikgenre eller ett musikaliskt centrum? Hillsong har många olika delar, men Debbie-Ann betonar att kärnan är församlingen, medan t.ex. bibelskolan och skivutgivningen är delar av församlingens verksamhet. Församlingens mål är att vara Guds hjärtslag på jorden, söka upp vilsna kristna och uppmana kristna att leva fullt ut i Kristus.
Systrar i Port Macquarie
För en tid sedan lämnade Debbie-Ann och hennes man Sydney och Hillsong för att flytta till makens hemstad Port Macquarie. Där har Debbie-Ann engagerat sig i ett nystartat projekt som kallas Sister’s Keeper och drivs av kvinnor i deras församling, Grace Church. Tillsammans med en grupp andra kvinnor insåg Debbie-Ann att kvinnoarbetet i församlingen väldigt sällan var utåtriktat. Gruppen bakom Sister’s Keeper försöker se på sin hemstad som ett missionsfält.
Den inställningen ligger till grund för den nya verksamheten, som än så länge är inne i ett förberedande skede. De ordnar redan träffar, men än så länge för kvinnor i församlingen. Det är ett sätt att förbereda sig så att allting fungerar när de väl bjuder in kvinnor utifrån. Det är också ett sätt att få alla med på samma linje. Ett motto de kommer att använda är ”Välkommen, vi älskar dig redan”, men då måste det verkligen vara sant. De som kommer ska känna sig välkomna redan vid dörren. En annan orsak till att de ser det som så viktigt att förbereda sig är att kristna och människor som umgås med kristna lätt börjar tala ”Christianese” eller ”kristenska”, alltså använda ett språkbruk som är svårtillgängligt om man inte är van med det.
– Inget mindre än Guds kärlek kan attrahera människor. Det är vår uppgift att få kvinnor att känna att de kommit hem till Gud.
Förutom Sister’s Keeper har Debbie-Ann också fortsatt att tjäna genom lovsång efter flytten, men nu i sin nya församling. Det händer också att hon fortfarande undervisar vid Hillsong.
Musik ett mäktigt medel
Debbie-Ann har studerat musik i olika former, bl.a. på LaGuardia High School of Music, där hon kom i kontakt med många olika genrer, från opera till franska chansons och popmusik.
– Min syn på musik är: varför begränsa sig? Försök och se vilka ljud du kan åstadkomma! Med en bred bas blir det också lättare att vara till nytta. En av de första gångerna jag sjöng på en gudstjänst vid Hillsong uppträdde jag med ett operettstycke.
Musik är ett mäktigt medel för att röra vid människor, men varför är just musik så kraftfullt? När det gäller lovsång tror Debbie-Ann att det har att göra med kraften i ”att med sin mun bekänna”. Hon vill betona att lovsång inte alltid behöver vara glada sånger. Speciellt förtjust är hon i psalmerna 120–133 som är sånger på väg till templet. De innehåller ett brett spektrum av känslor. Att folket sjöng sig igenom de motgångar de mötte ser hon som något stort; med musik kan man kommunicera mycket känsla.
– Gud förstår att det inte alltid känns bra, och han tillåter alla känslor.
Viktigt med äkthet
Lovsånger innehåller ofta mycket starka ord, och det kan vara svårt att instämma i de hängivna sångerna. Debbie-Ann medger att det har hänt att hon hellre tigit än sjungit ord som just då inte varit sanna. Hon betonar vikten av äkthet och menar att man istället kan erkänna inför Gud att man inte känner så nu: dit har jag inte kommit ännu.
Lovsånger som väcker kraftiga känslor kan vara bedrägliga ibland, för hur skiljer man mellan känslor och Guds tilltal?
– Musik kan vara manipulativ, men det är aldrig Gud. När känslorna svallar är det lätt att räcka upp en hand och säga ”ja, jag vill bli kristen”, men det som räknas är det som lämnar kvar efteråt. Vilken är den bestående följden när musiken tystnat? Bara den Helige Ande kan skapa bestående, äkta övertygelse.
Ingen onödig i Guds hus
Debbie-Ann ser det som kristna musikers skyldighet att bli så bra som möjligt på det de kan. Det är viktigt att behärska sina instrument eller sin sångteknik, för då kan Gud använda dem så bra som möjligt. Det handlar inte om att göra det för sig själv, utan till Guds ära. Men hur viktigt är det då att lovsång är vacker? Debbie-Ann ser två sidor av det. Även om hon poängterar vikten av att utveckla sin talang, minns hon gärna sången hon upplevde i kyrkan i Jamaica när hon var barn: alla hade kanske inte vackra röster, men de sjöng med hjärtat. Och även om de inte sjöng rent, är hon övertygad om att det var vackert i Guds öron och att sådan sång inspirerar också andra till att sjunga. Att utveckla sin gåva gäller också för dem som fått andra gåvor än musiken.
– Om musik inte är din speciella gåva, då har du fått en annan, så se till att hitta den. Alla behövs med sina olika gåvor: det finns inga extra människor i Guds hus!
• Mia Stenmark-Hannus
Artikeln har tidigare publicerats i Missionsstandaret nummer 8, 2010.
|
|
|
