"Församlingen är utgångspunkten"

Daniel Björk är en av de österbottningar som studerar teologi vid åbo Akademi. Mst har gjort e-postintervju med honom för att få höra hur han ser på sina studier och vad de kan tänkas leda till sedan han fått sin examen i teologi.

Trygg uppväxt i Larsmo
- Jag är uppvuxen i Larsmo, i en trevlig och trygg familj. Jag har två yngre systrar. Jag är gift med Rebecka (f. Kronqvist) sedan två år tillbaka.
- Min familj var inte varit direkt troende under min uppväxt, men mamma har alltid varit rätt positivt inställd. Jag var tidigt intresserad av vetenskap och läste mycket böcker. Jag debatterade hårt med alla som var kristna och tyckte att de var korkade. Detta berodde till stor del på att de inte kunde argumentera för sin tro, som de bara hade fått av sina föräldrar.

Tre viktiga livsskeden
Varför blev det teologistudier?
- Min utveckling som kristen har varit en process som pågått sakta men säkert från cirka 15 års ålder. Det är framför allt tre skeden som haft en alldeles särskild betydelse: konfirmationen, bibelskolan och att jobba i Korskyrkan i Stockholm.
- Ungefär i samband med konfirmationen började jag själv fundera mera över livets frågor. Jag gick på skriftskolläger tillsammans med Pedersöre församling på Pörkenäs, och det var en mycket positiv upplevelse. Jag hade inte längre något behov av att kritisera och debattera mot den kristna tron, utan kände att jag kunde tänka mig att integrera den i min egen vetenskapligt präglade livsåskådning. Ett första steg var att jag helt enkelt bytte ut ordet "Big Bang" mot ordet "Gud" i mitt huvud. Efter konfirmationen fortsatte jag sedan i hjälpledarskolning. Att vara ledare på konfirmandläger var länge den bärande delen i mitt kristna liv.

Ett halvår på Götabro bibelskola
- Efter gymnasiet och armén gick jag ett halvår på Götabros bibelskola i Sverige. Det är Evangeliska Frikyrkan, före detta Nybygget - kristen samverkan, före detta Helgelseförbundet, som sköter om den. Jag träffade många unga kristna människor där och den kristendom
de hade kändes mycket fräsch och livskraftig och jag upplevde ett stort uppsving i min tro.
- Efter bibelskolan blev jag sedan anställd i baptistförsamlingen Korskyrkan i Stockholm. Det var en mycket givande upplevelse att få se hur en bra församling fungerar och att få vara med och bygga den. För både Rebecka och mig känns det fortfarande som vår "hemförsamling", åtminstone en av dem.
Vad Daniel kommer att göra efter fullbordade studier vet han ännu inte. Klart är i alla fall att han vill arbeta med kristen verksamhet av något slag.

Vill bygga Guds rike
- Jag och Rebecka har bestämt oss för att ägna våra liv åt att vara med och bygga Guds rike. På normal svenska betyder det ungefär att tillsammans med andra hitta sätt att förmedla Guds kärlek och omsorg till människorna. Vi tror att församlingen är det överlägset bästa redskapet för detta. Det är liksom vår utgångspunkt. Men var, på vilket sätt och i vilken församling detta sedan skall ske, är däremot inte alls lika säkert. Nu just går jag på lärarlinjen, men var jag sedan hamnar vet jag inte. Jag tror att det kan vara bra för dem som känner att Gud kanske kallar att skaffa sig ett "civilt" yrke. Man kan inte räkna med att man nödvändigtvis måste bli församlingsanställd för att kunna engagera sig. Vi alla tillsammans utgör församlingen. Vi alla tillsammans skall använda vår tid, våra tillgångar och våra talanger på det sätt som vi tror att Gud kallar oss till. Det går inte att sätta ut det här på entreprenad. Vad betyder det att vi är Jesu kropp? Betyder det att de händer som Gud vill sträcka ut mot världen är våra händer, dina och mina? Betyder det att de ögon som idag skall se på människor med Jesu kärlek är våra ögon, dina och mina? Det tror jag att det gör.
Hur många år tar studierna?
- Om jag tar en dubbelexamen, både präst och lärarkompetens, är det ca 190 studieveckor. Normalt beräknas man ta lite över 30 studieveckor per år, vilket skulle betyda ungefär sex års studier. Men jag skall försöka studera flitigt så kanske jag kommer undan med ett år mindre...

Ingen kristen skola
- Teologiska fakulteten är ju inte en kristen skola, det skall alla som planerar att komma hit ha klart för sig, om man med "kristen" menar ungefär att studierna skulle utgå ifrån att Gud finns och att Bibeln är Guds ord. Teologiestuderande som inte är beredda på detta brukar därför rätt ofta gå igenom något slags kris. Det kan hända att man upplever det som att man här handskas väldigt vårdslöst med saker som för en själv är mycket viktiga och heliga. Till exempel ses Bibeln som vilken bok som helst som är skriven av människor, och de religiösa upplevelser man haft bortförklaras som psykologiska fenomen i ens eget huvud.

Dåligt utrustad för verkligheten i en församling
- Dessa kriser behöver inte vara bara negativa. Att få sin tro prövad gör att den blir starkare. Största problemet med studierna som jag ser det är inte i första hand det vi får lära oss, utan allt det vi inte får lära oss. En teol.mag. är egentligen bara en forskar-grundutbildning. Den är helt teoretisk, medan verkligheten ju är praktisk. Man blir i det stora hela rätt dåligt utrustad för att gå ut till verkligheten i en församling. Här lär vi oss att bli teologiska soloartister som skall ha alla svaren och inte att delta som en del i en grupp som tillsammans söker Guds vilja med sina liv.

Med ekonomiskt sinne går det bra
Studenterna har på senare tid klagat ganska mycket på det dåliga studiestödet. Hur klarar Daniel av den biten?
- Ekonomiskt är det inga problem om man bor två tillsammans och inte har några barn. Det är ett otroligt generöst land som vi bor i. Jag vill tacka er alla läsare för era skattepengar som sätter mat på vårt bord varje dag. Det går mycket bra att klara sig, men då måste man ha fått lära sig att leva litet ekonomiskt, och så skall man inte festa och supa fullt så mycket som är brukligt i studentsammanhang. Just det har vi inga problem med.

Sätten att uttrycka tron behöver förändras
Behöver vi plantera nya församlingar också i våra sammanhang? Utifrån den frågeställningen resonerar Daniel så här.
- Utgångspunkten här måste vara att eftersom folk är olika måste församlingarna också få vara olika. Det finns inte ett perfekt sätt för hur en församling skall se ut. Samhället har ändrat mycket och det måste vi också tillåta kyrkorna att göra. Vi skall verkligen inte förändra vår tro bara för att samhället förändras, men vi skall absolut förändra sätten att uttrycka tron på. Överhuvudtaget borde vi lära oss att skilja på vad som är olika slags tro, och vad som bara är olika sätt att göra samma sak på.
- Om unga människor aktar sig för att nedvärdera den erfarenhet och de traditioner som finns från förr och de äldre inte är rädda för att ta med nya former av verksamhet kan det bli riktigt bra. Då finns det inget behov av att starta nya församlingar. På små orter är det inte särskilt aktuellt heller. Man skall inte tro att det är så lätt att bara starta en ny församling. Inga problem löses automatiskt genom det. Man skall alltid komma ihåg att vi aldrig någonsin i jordelivet kommer att få vara med i en perfekt församling, för i alla församlingar finns människor, och människor är inte perfekta.

Arbeta i frikyrka eller folkkyrka?
På frågan om Daniel skulle kunna tänka sig att arbeta i en frikyrkoförsamling efter avklarade studier svarar han så här.
- Eftersom jag redan har jobbat i en frikyrkoförsamling, skulle jag mycket väl kunna tänka mig det. Men jag är fortfarande litet förälskad i min moderkyrka, den lutherska kyrkan, trots att den är något stor och trög ibland. Vi skall inte tro för litet om Gud, och jag skulle akta mig väldigt noga för att säga var och på vilket sätt Gud kan eller inte kan arbeta. Det finns fortfarande plats för evangelikal och radikal, livsutmanande kristendom inom folkkyrkan. Där Gud är, där är nåd och kraft.

STEN-GÖRAN LILJESTRÖM