Ledartexter i MST

Nedan en del av de ledartexter som publicerats i MST.
Listan uppdateras och kompletteras efterhand.
(De nyaste först)

 

Koncentration på det väsentliga

MST 4-5/2020, utgiven 22 maj 2020

Under den här mycket speciella våren med undantagsförhållanden på grund av coronaviruset har också församlingarna tvingats anpassa sig. Man har fått så lov att hitta nya lösningar och nya sätt att arbeta i en tid när man inte kunnat samlas som vanligt.

Samtidigt som hela den här tiden känts som en parentes som vi gärna kunde varit utan, så har den också tvingat fram en koncentration på det väsentliga. Och det kan i längden visa sig vara en god effekt av något som i sig är ont. En annan positiv effekt är att man tvingats utveckla lösningar för att finnas och synas på internet, en utveckling som redan varit på gång på många håll men som nu påskyndats.

Olika församlingar har valt lite olika lösningar. En del av dem presenteras inne i tidningen i en genomgång som redaktionen gjort. Det som präglar de åtgärder som tagits och de lösningar som valts, är att man försökt betona och hålla kvar vissa viktiga aspekter av församlingslivet. En sak som många församlingar betonat är bönen. Flera församlingar har valt att hålla kyrkan öppen för bön vissa kvällar – någon församling till och med varje kväll – men ändå med tydliga restriktioner om avstånd, hygien och inte för många samlade på en gång.

Flera församlingar har utvecklat former för att dela sina gudstjänster via sociala medier. En del direktströmmar sina gudstjänster med både ljud och bild, en del bara med ljud. En del bandar gudstjänster eller andakter och gör dem tillgängliga i efterskott. Andra delar bibelstudier på sociala medier. Det man märker vad gäller de gudstjänster som strömmas och delas på internet är att de oftast är förenklade och innehåller bara det mest väsentliga: bibelord, bön, sång och en kort predikan. Inget extra. Det har kanske för någon rentav inneburit en lättnad att få ta del av en kort och avskalad typ av gudstjänst.

Omsorgen om varandra är viktig. Kontakten till församlingsmedlemmar sker på olika sätt. Några församlingar använder sig till exempel av Whatsapp för att hålla kontakt, andra använder Zoom och liknande plattformar att samlas via, antingen som sluten grupp eller med öppen inbjudan. Och så finns förstås de gamla hederliga redskapen som brev och telefon. I vilken mån församlingens medlemmar är uppkopplade till den virtuella världen, påverkar vilka redskap man huvudsakligen väljer för kommunikation. En oväntad sidoeffekt av detta är att en del av de församlingar som har valt att ta personlig kontakt med sina medlemmar och kollat upp hur de har det, nu fått kontakt med en del medlemmar de inte hört eller sett mycket av de senaste åren. Kanske någon rent av hittar tillbaka till församlingsgemenskapen tack vare det.

MST har under den här våren startat en serie som kallas ”Samtal på gång”. Det första samtalet skedde mellan Lotta Blomberg och Peter Sjöblom och finns tillgängligt på Youtube. Ytterligare två samtal är bandade, ett mellan Peter Sjöblom och Daniel Victorzon och ett annat mellan Lotta Blomberg och Anette Nyman. En av de saker man funderar på under samtalen är hur den här corona-anpassade tiden påverkar församlingen och den enskilde kristne. Vad är församlingen när den inte kan samlas som vanligt? Kan vi ta lärdom av det här på något sätt?

I ett av samtalen konstateras att den här tiden har gjort att fler människor börjat fundera på vad som är viktigt i livet och också vänder sig till Gud i högre grad med sina frågor. Det verkar behövas något som skakar om oss innan vi kommer in på det riktigt väsentliga och medvetet väljer att få prioriteringarna rätt. I en tid av oro, behöver man något att luta sig mot som inte rubbas, någon att gå till som inte sviker. Gud är fortsättningsvis både fast och trofast. Psalmistens ord i den 46:e psalmen är fortfarande lika sanna och högaktuella: 

Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.
Därför räds vi inte även om jorden ger vika och bergen störtar i havets djup.

I det samtal som Lotta Blomberg för med Anette Nyman – ett samtal som så småningom dyker upp på nätet – konstaterar Anette insiktsfullt att man inte lär sig om frid i friden utan i stormen. Hon uppmanar oss att som kristna söka den friden, så att vi inte behöver vara orosspridare utan fridsspridare. Just nu, när det stormar lite grann omkring oss, är den rätta tiden att lära oss mer om den friden. 

Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. (Fil 4:7)

• Peter Sjöblom

(Bibelcitaten är ur Svenska folkbibeln)

Omsorg om varandra – också i corona-tider

MST nr 3/2020, utgiven 27 mars

Det exceptionella läget som corona-viruset försatt snart sagt hela världen i, påverkar även våra församlingar. Vad gör man, när det inte är tillåtet att samlas till gudstjänst med fler än tio personer? Hur upprätthåller man gemenskapen? 

Vi människor reagerar olika i en kris. Medan vissa blir apatiska, handlingsförlamade eller drabbas av panik, föder det hos andra en vilja att ta itu med saker, hitta nya vägar och möjligheter. En kris som den här kan ta fram både det bästa och det sämsta hos oss. Det är till exempel uppmuntrande att höra om personer som erbjuder sin hjälp till äldre som behöver få handlat mat eller utfört andra ärenden. 

Eftersom restriktionerna i det här skedet gäller till och med 13.4 så varar de åtminstone över påsken. Det blir med andra ord ett annorlunda påskfirande i år. I de råd som samfundsstyrelsen sänt ut till församlingarna, föreslår man att man streamar gudstjänsterna om det är möjligt. Kanske kan man där som församlingar hjälpas åt? I råden sägs också att man kan uppmuntra församlingsmedlemmarna att samlas i mindre grupper i hemmen, när så är möjligt. Givetvis gäller det även då att använda sitt sunda förnuft och inte delta om man har förkylningssymtom. 

Vi får alla lov att vara lite kreativa dessa tider. Tack och lov så känner bönen i alla fall inga gränser och låter sig inte begränsas av restriktioner. Den här situationen kanske i bästa fall föder en böneväckelse i både hem och kyrkor.

• Peter Sjöblom

Låt det goda samtalet fortsätta

Ledare nr 2 i MST nr 3/2020, utgiven 27 mars

Lördagen den 7 mars ordnades en samtals- och lärjungadag i Vörå frikyrka. Dagen samlade inte så stor skara som man kanske kunde ha hoppats, men det samtal som fördes var gott.

De två huvudfårorna för samtalen gällde ”kärleksfull gemenskap” och ”stödjande nätverk”. Efter en inledning delades skaran på cirka 25 personer upp i fyra grupper och efter gruppsamtalen följde en gemensam redovisning av vad man kommit fram till.

Temat kärleksfull gemenskap handlade framför allt om den lokala församlingen och hur den fungerar, dels för de som redan är med i den men också hur det kan tänkas kännas ifall någon kommer utifrån och upplever den för första gången. Känner den människan sig i så fall välkommen, eller är det en stängd gemenskap som det är svårt att komma in i? 

Någon konstaterade att det är lätt att bli hemmablind och att det kan vara svårt att sätta sig in i hur en ny person reagerar när den kommer till kyrkan. Någon av samtalsgrupperna funderade om vi kanske borde gå någon kurs för att bli bättre på att ta emot nya. De flesta konstaterade att den bästa möjligheten till gemenskap och att lära känna nya människor ofta öppnar sig kring kaffebordet efter gudstjänsten eller samlingen. Det är viktigt att vi ser varandra – och vissa människor verkar ha bättre ögon än andra. Det kan också vara en speciell gåva att se och bekräfta med sin blick. 

Temat stödjande nätverk gällde framför allt hur samarbetet med andra församlingar fungerar, eller kunde fungera. I flera av grupperna konstaterades något överraskande att samarbetet med den lokala evangelisk-lutherska församlingen fungerar bättre än med närliggande frikyrkoförsamlingar. Vad det kan bero på är svårt att veta, men möjligen kan det bottna i en kombination av konkurrenskänsla och avundsjuka. Om det är fallet, så är det ett ganska dåligt betyg som visar på ett småskuret revir-tänk som inte är sunt. Men vi ska tro att det kanske sist och slutligen har helt andra orsaker …

Ett tredje ”bonustema” för grupperna att samtala om var hur vi ger uppdraget vidare till nästa generation. Man enades om att det är en viktig, men ingalunda lätt fråga. Det gäller att hitta nya vägar. Upplevs gudstjänstformen aktuell idag? Är tidpunkten den rätta? Är vi fast i traditioner eller vågar vi se något nytt? 

Dagen i Vörå var en bra start på ett samtal som behöver få en fortsättning – i form av flera samtalsdagar och/eller i form av fortsatta samtal i församlingarna och församlingar emellan.

• Peter Sjöblom