1) Historisk tillbakablick

a. Tidig “frikyrklighet”

I den kristna kyrkans historia har det alltid funnits grupper som velat betona den personliga omvändelsen och det andliga livet betydelse för den enskilde. Förutom de ordnar som godkänts inom den romersk katolska kyrkan har det också förekommit grupper som antingen själva tagit avstånd från den etablerade kyrkan eller avskilts från den och sedan blivit förföljda av den. Ofta har dessa grupper förföljts eftersom de betraktats som heretiska i det att de avvikit från det som av den etablerade kyrkan betraktats som den rätta läran. Den moderna frikyrkligheten har inga direkta historiska band till dessa, men gemensamma drag är lätta att finna, tex motstånd mot statlig och kyrklig myndighets inblandning i församlingslivet, samt betonandet av en personlig gudsrelation och en trovärdig kristen livsstil. En av de äldsta historiska frikyrkorna som verkar idag är Valdenserkyrkan i Italien, vars rötter går tillbaka till 1100 talet.

b. Den tredje reformationen

Namnet baptist kommer från grekiskans “baptizein” som betyder döpa. Baptismens rötter går tillbaka till reformationen på 1500 talet. Samtidigt med Luther, Calvin och Zwingli fanns det grupper som ville föra reformationen ännu längre. Man betonade det personliga gudsförhållandet, speciellt bibelläsningen, man ville skilja kyrkan från staten och hävdade att troendedopet eller det medvetna dopet, åtföljt av en personlig bekännelse, var det enda dop som förekommer i Nya Testamentet. Dessa grupper beskylldes för att praktisera “omdop”, i det att man endast döpte människor som kommit fram till en personlig tro på Kristus, och kallades därför anabaptister, omdöpare.

Flera olika grupper av anabaptister uppstod under ledning av bland annat prästen och teologen Balthasar Hubmaier från Waldshut; Felix Manz och Conrad Grebel, från Zurich, fd studenter under reformatorn Uldrich Zwingli; Hans Denck med flera. Under denna tid, när religionsfriheten var ett okänt begrepp, uppfattades anabaptismen närmast som en revolutionär rörelse av kyrka och statlig myndighet. En del grupper, vilka felaktigt, både då och senare, identifierats med anabaptisterna, förespråkade väpnad kamp mot “de otrogna”. Detta ledde till att anabaptisterna lätt stämplades som “svärmare” och betraktades som hot mot både kyrka och stat.

Både Hubmaier, Mikael Sattler och andra anabaptister ville i det längsta visa att deras ‘nyupptäckt’ när det gällde dopet endast var ett tecken på att de ville vara trogna bibelordet, en princip (Sola Scriptura) som kännetecknade reformationen i övrigt. När den ofrånkomliga brytningen sedan skedde med den etablerade kyrkan blev förföljelserna svåra. Bålen tändes och det ‘tredje dopet’, dränkning, infördes som ett vanligt straff för anabaptisterna. Förföljelserna mot denna radikala reformation tillhör det mest smärtsamma i den kristna kyrkans historia.

Många moderna baptister betraktar sig fortfarande som direkta efterföljare till anabaptisterna. Rent historiskt hör dock främst mennoniterna, brödrakyrkan och den moraviska kyrkan till anabaptismens efterföljare. Dessa brukar kallas för de historiska fredskyrkorna, eftersom de tillsammans med kväkarrörelsen står för pacifism, icke våld och frihet från statlig inblandning i ärenden som berör trosfrågor och församlingarnas verksamhet.

c. Den moderna baptismens rötter

Baptismen är den äldsta av de moderna frikyrkorna. Den moderna baptismen fick sin början i England och Holland slutet av 1500 talet och början av 1600 talet, starkt påverkad av den separatistiska rörelsen i England. De två förgrundsfigurerna inom den engelska baptismen, John Smyth och Thomas Helwys grundade en döparförsamling år 1608/09 i Holland, vilket uppfattats utgöra grunden för den moderna baptismen. “Mr. Smith, Mr. Helw: & the rest haveing vtterly dissolved, & disclaymed their former Ch: state, & ministery, came together to erect a new Ch: by baptism…Mr. Smith baptized first himself, & next Mr. Helwis, & so the rest, making their particular confessions.” Helwys återvände till England och grundade år 1612 den första baptistförsamlingen i England. Under de svåra förföljelserna av de engelska separatisterna beslöt sig många baptister för att emigrera till nordamerika. Bland de mest kända baptistledarna där framträdde Roger Williams, grundaren av staten Rhode Island och en oförtröttlig förkämpe för religionsfriheten.

Baptismen i USA finns idag fördelade på mer än tjugo samfund. USA är strängt taget också det enda land där baptister kan hävda att de i vissa områden är ett majoritetssamfund.

Från en liten grupp baptister i 1600 talets England har alltså en världsvid rörelse utvecklats, en rörelse som betonar andlig förnyelse, skiljande av kyrka och stat, mission och evangelisation, samt personlig omvändelse och tro på Jesus Kristus som personlig Frälsare manifesterat i troendedopet.

d. Finländsk baptism

Till Norden kom baptismen i mitten av 1800 talet genom hemvändande sjömän och Amerika emigranter. I Finland började den baptistiska verksamheten på Åland. Bakgrunden var följande: I augusti 1854 fick Evangeliska Alliansens styrelse i Stockholm en begäran från Åland om att Alliansen “måtte till dessa trakter sända varma troende lekmannavittnen för att, om möjligt, söka uppväcka folket ur den andliga dödssömn i hvilken ‘församlingens’ allra flesta medlemmar sofvo”. Efter en “stunds diskussion” fattade man, i sann ekumenisk anda, beslut om att föreslå några gemensamma predikanter som skulle kunna tänkas åka till Åland. Detta beslut resulterade i att en ung predikant C.J. Möllersvärd, vars far var bördig från Nastola i Finland, besökte de åländska öarna och var den förste, som där förkunnade baptismens grundsatser. Möllersvärds förkunnelse gjorde intryck på de troende och “väckelsen gnista slog över från den ene till den andre”. Motståndet bland prästmän och andra var dock hårt och Möllersvärds tid på Åland blev endast dryga två månader. Den första baptistförsamlingen grundades på Föglö i Ålands skärgård 1856, trots starkt motstånd från den etablerade kyrkan.

De åländska baptisterna blev förföljda efter baptistförsamlingens bildande och särskilt efter att de vägrat döpa sin barn. De kallades inför domkapitlet i Åbo för att stå till svars för sin tro. Deras vittnesbörd resulterade emellertid i att prästfamiljen Heikel, dock inte prosten själv, blev baptister. År 1861 utnämndes prosten Heikel till kyrkoherde i Jakobstad. Familjemedlemmarnas vittnesbörd gjorde att flera anslöt sig till baptismen och den 14 augusti 1870 bildades Jakobstads baptistförsamling, den första baptistförsamlingen på Finlands fastland. Inom några år spred sig baptismen till de omkringliggande kommuner vilket resulterade i nya församlingsbildningar.

Ungefär samtidigt bildades Luvia finskspråkiga baptistförsamling nära Björneborg. Enligt de knapphändiga uppgifter som finns att tillgå bildades församlingen år 1870 som ett resultat av den förkunnelse som J.Eriksson och en fd sjöman Henriksson bidragit med.

Förhållandet mellan finskspråkiga och svenskspråkiga baptister var i början dynamiskt och fruktbart. Genom evangelister från Sverige hölls väckelsens glöd levande, samtidigt som intrycken via de svenska evangelisterna eventuellt också medverkade till att på sikt fjärma finsk och svensktalande baptister från varandra. De finlandssvenska baptisterna hade emellertid goda kontakter till de finskspråkiga och på 1880 fanns finska församlingar i Satakunda, Karelen och Sydösterbotten.

År 1883 bildades Vasa svenska distriktsförening (konferens) dit också några finskspråkiga församlingar anslöt sig. Samarbetet gick bra så länge språkfrågan, bla tolkningen vid konferensens årsmöten, sköttes på de svenskspråkigas villkor. De finskspråkiga kände sig snart åsidosatta och bildade år 1902 Finska nationalkonferensen. Det faktum att Vasa baptistförsamling tillsammans med några andra församlingar år 1903 ingick i denna konferens visar att det inte enbart var språket som delade baptisterna, utan också lojaliteter. Vasa församling hade nämligen uteslutits ur Vasa distriktsförening efter att ha stött pastor Jansson mot ett beslut i föregående konferens.

År 1891 utformades den första trosbekännelsen för att underlätta bildandet av ett religionssamfund i enlighet med dissenterlagens stadganden. Suomen baptistiyhdyskunta registrerades år 1928. Det dröjde ända fram till 1980 förrän de finlandssvenska baptisterna registrerade sig som religionssamfund. I samfundsordningen finns ingen egen utarbetad trosbekännelse, utan endast en hänvisning till den apostoliska trosbekännelsen.

Dagsläget

Efter de första årens inbrytningar och bildandet av många små församlingar, av vilka flera upphörde efter en tid, finns baptisterna nu koncentrerade i Österbotten förutom städer som Tammerfors, Åbo, Helsingfors. Språkbarriären förenat med geografiska avstånd har gjort att något aktivt och bestående samarbete mellan FSB och SBK inte kommit till stånd. Kontakterna mellan samfunden har upprätthållits på ett personligt plan och genom ömsesidig representation vid årskonferenser.

Sedan hösten 1994 har de båda samfundens delegationer träffats för att behandla gemensamma teologiska och praktiska spörsmål. Man vill genom regelbundna kontakter minska klyftan mellan samfunden. Samtalen har förts utifrån dokumentet Baptists and Lutherans in Conversation och man har haft som mål att skapa större förståelse för varandra, samt att inbjuda Finlands ev. luth. kyrka till gemensamma samtal. Som ett indirekt resultat av dessa förhandlingar beslöt SBK att ansöka om observatörsskap i Ekumeniska rådet i Finland. Ansökan bifölls på ERF:s årsmöte våren 1997. Suomen Baptistikirkko är också observatör i Suomen vapaakristillinen neuvosto, medan Finlands svenska baptistsamfund är medlem i Finlands svenska frikyrkoråd och i Ekumeniska rådet i Finland.

Likheterna mellan samfunden är naturligtvis påtaglig, men det finns skillnader, främst i betoning och inte så mycket av teologisk art.

Kvinnan i församlingens tjänst

FSB har inte sett kvinnliga äldste, pastorer, och församlingsföreståndare som något problem. SBYK har inte kvinnliga pastorer, däremot tillåts kvinnor (evangelister) predika i gudsjänster och möten och i viss mån fungera som äldste, men inte dela ut nattvarden. Under samfundsföreståndare Jouko Neulanens tid betonades betydelsen av manliga äldste. I den nya samfundsordningen finns inga hinder för kvinnliga äldste.

Öppen eller sluten kommunion

FSB:s församlingar praktiserar i allmänhet öppet nattvardsbord, medan SBYK:s församlingar nästan uteslutande praktiserar sluten kommunion. Terminologin skiljer sig också i det att SBYK hellre använder sig av “leivänmurtaminen” (brödsbrytelse) än “ehtoollinen” (nattvard). Tidigare föredrog man “saarnaaja” (predikant), medan man numera använder termen “pastori”. Valet av terminologi bottnar i ämbetssynen och har medfört att man varken kunnat eller velat använda “lutherska termer”.

Internationell påverkan

Finländsk baptism har alltid hävdat att baptismen har sina historiska rötter i reformationens tredje gren, anabaptisterna. Denna något svagt underbyggda historietolkning har varit mera utmärkande på finskt håll, möjligen därför att man där haft en ännu starkare identitet som som minoritetssamfund. Finlandssvensk baptism har påverkats mera av svensk och anglosaxisk baptism medan SBYK har haft mera kontakter till amerikansk (sydstats)baptism. De senaste årens utveckling av den baptistiska teologiska utbildningen i Prag, med möjlighet till teologisk fortbildning, har gett också finländska baptister större möjlighet att närma sig andra europeiska baptister på ett naturligt sätt.

Utbredning och verksamhet, FSB

Baptismen har under sin snart 150 åriga historia i vårt land haft en omfattande verksamhet, inte minst bland barn och ungdom. Också inom skolväsende och samhällsbyggande har man varit aktiv. ThD Alfons Sundqvist var en av grundarna för Fria kristliga folkhögskolan (24.10.1945), en frikyrkoekumenisk utbildningsenhet som numera fungerar i Vasa.

Förhållandevis många baptister har verkat somförtroendevalda i kommunal och stadsfullmäktige. Så kan man tex konstatera att i Purmo kommuns ledning i Österbotten har baptister fungerat ända fram till idag. Två baptister; Johan Inborr och Alwar Sundell har suttit i landets riksdag och ett stort antal baptister har fungerat som förtroendevalda på olika poster i samhället.

Utmärkande drag för baptismen har varit arbetet för religionsfrihetens förverkligandei vårt land och den pacifistiska inställningen både under krigs och fredstid. Detta märks i det förhållandevis stora antal baptister som tjänstgjort som civiltjänstgörare.

De 1500 svensktalande baptisterna fungerar i 21 församlingar. Alla utom två församlingar, Helsingfors och Karis, finns i Österbotten. Förutom dessa församlingsanslutna medlemmar betjänar församlingarna ett stort antal personer med eller utan församlingstillhörighet. Dessa “betjänade” är ofta nära anhöriga (barn, make/maka) eller bekanta med församlingsmedlemmar. (I Sverige används termen “betjänade” parallellt med uppgifter om medlemsantal, eftersom det ger en rättare bild av församlingarnas verksamhet.)

Församlingarnas gemensamma missionsstyrelse koordinerar gemensamma ärenden, såsom yttre mission och fastigheter. Vidare fungerar pastorernas/teologernas seminarieförening, Svenska baptisternas i Finland Ungdomsförbund (SBFU) , Svenska baptisternas i Finland kvinnoförbund (SBFK) som koordinerande organ. Teologutbildningen handhas av Fria kristliga folkhögskolan, gemensamt med de andra finlandssvenska frikyrkorna. Tidningen Missionsstandaret, grundad 1892, utkommer varannan vecka i ca 1500 exemplar.

Baptistförsamlingarna är självständiga, men fungerar tillsammans inom Finlands svenska baptistmission. Sedan 1980 fungerar baptisterna som ett registrerat religionssamfund under namnet Finlands svenska baptistsamfund (FSB). Av olika orsaker har inte alla medlemmar och församlingar anslutit sig till samfundet, vilket gör att de båda organisationerna fortfarande existerar jämsides.

Laajuus ja toiminta, SBYK.

Suomenkielisiä baptisteja on noin 1200, josta n. 700 kuuluvat yhdyskuntaan. Yhdyskunnalla on 11 seurakuntaa ja sen keskus on Tampereella, jossa ylläpidetään Raamattuopisto ja julkaisutoiminta. Yhdyskunta julkaisee hengellistä perhelehteä, Kodin Ystävä, joka ilmestyy yhdeksän kertaa vuodessa. Lehti täytti viime vuonna 100 vuotta.

Raamattuopisto Tamperella on hyväksytty oppilaitokseksi, jossa opiskelevat saavat valtion opintotukijärjestelmään kuuluvat tuet. Sen kolmivuotisella kurssilla koulutetaan yhdyskunnan työntekijöitä. Rehtorina toimii pastori Lauri Kotkavuori.

SBYK:lla ei tällä hetkellä ole lähettejä kentällä. Lähetystyötä tehdään Euroopan baptistilähetysliiton kautta. Tämän lisäksi seurakunnilla on itsenäistä lähetystyötä Venäjällä ja Virossa, joka on hyvin aktiivista. Sisälähetystyötä tekee yhdyskunnan nuorisosihteeri, oman seurakuntatyön ohessa, sekä yksi laulaja evankelista, jolla on oma kannatusryhmänsä.

2) Baptistisk självförståelse

a. Baptistiska principer

Baptismen är en sk frikyrka i det att församlingsgemenskapen bygger på fri anslutning, eller “en fri kyrka i en fri stat”. Också i förhållande till varandra är baptistförsamlingarna självständiga, även om de ofta väljer att samarbeta såväl nationellt, regionalt och internationellt.

Baptister har haft svårt att acceptera skrivna trosbekännelser (creeds) andra än den tidigaste kända dopbekännelsen “Jesus är Herre”. Däremot har man i vissa historiska situationer skrivit ner och sammanfattat det man trott på (confessions). Respekten för varje människas övertygelse har emellertid gjort att man inte velat binda varandra vid enskilda formuleringar. Majoritetskyrkors och myndigheters maktmissbruk i tros bekännelsefrågor har gjort baptister till förkämpar för religionsfrihet. Detta har i sin tur lett till att varje troende ges rätt att bekänna sin egen tro utifrån bibeln. I allmänhet omfattas den apostoliska och/eller den nicenska trosbekännelsen men läses sällan vid gudstjänster och förrättningar.

Följande principer torde kunna omfattas av baptister världen över. De grundar sig på Europeiska baptistfederationens dokument från 1993.

Som baptister anser vi oss vara en del av Kristi världsvida kyrka.
Vi tror på en treening Gud som har uppenbarat sig som Fader, Son och helig Ande.
Vi hävdar behovet av en personlig tro på Jesus Kristus och ett liv i Kristi efterföljelse.
Vi erkänner Bibeln som Guds ord och dess vittnesbörd som en auktoritet i tro, lära och liv.
Vi uppfattar församlingen som en gemenskap av troende, som förenas i gudstjänst kring Herrens bord, Nattvarden eller Herrens måltid.
Vi praktiserar enbart dop av troende (troendes dop, medvetet dop).
Vi tillerkänner varje lokalförsamling full frihet (kongregationalism) och ansvar att tjäna Kristus i världen.
Vi erkänner det allmänna prästadömets princip i församlingens liv och verksamhet.
Vi tror på samarbete och samverkan med andra församlingar när detta är möjligt.
Vi bekänner oss till hoppet om Kristi återkomst och ett evigt liv.
Vi tror på åtskillnad mellan kyrka och stat för att religionsfrihetens princip skall kunna förverkligas fullt ut för alla medborgare.

Lokalt och regionalt har baptismen tagit sig olika uttryck. Vissa baptistsamfund representerar en öppen ekumenisk syn med gemensamma lokalförsamlingar som ett resultat, medan andra baptistsamfund finner det svårt att samarbeta med samfund utanför den baptistiska familjen.

b. Finlands baptister tror och bekänner

FSB

I de stadgar som kom till i samband med bildandet av Finlands svenska baptistsamfund kan man läsa följande långa och något otympliga mening:

Finlands svenska baptistsamfund, som bekänner bibeln såsom Guds ord och rättesnöre för såväl samfundets som församlingarnas verksamhet samt de enskilda församlingsmedlemmarnas livsföring, omfattar den apostoliska trosbekännelsen såsom en sammanfattande trosbekännelse för samfundet, medan församlingstillhörigheten grundar sig på personlig tro på Kristus och därtill hörande dop, vilket sker genom hela kroppens nedsänkning i vatten

Formen för religionsutövning defineras så här:

Finlands svenska baptistsamfund utgör ett gemensamt verksamhetsorgan för de enskilda peroner och församlingar, vilka anslutit sig som medlemmar till samfundet. Församlingarna inom samfundet är som sådana självsändiga, men verkar även gemensamt inom samfundet i fråga om inre och yttre mission, pastorsutbildning, barn och ungdomsarbete, studie och kursverksamhet, litteratur och annan tidskriftsmission, ävensom annan verksamhet som syftar till Guds rikes utbredande.
Ifråga om församlingsbildande, barnvälsignelse, dop och nattvard följer samfundet de föreskrifter som finns i Nya testamentet. Församlingsgemenskapen vill samfundet förverkliga enligt bibelns mönsterbild.

Bekännelsen och formen för religionsutövande är således mycket kortfattad. Den omfattar den apostoliska trosbekännelsen, personlig tro på Kristus, dop genom nedsänkning och prioritering av mission. Flera av de klassiska kristna trosföreställningarna behandlas inte alls. Man nöjer sig med en hänvisning till den apostoliska trosbekännelsen. (Nämnas kan att också den nicenska trosbekännelsen ingår i den psalm och sångbok som används inom FSB.) Bibeln, speciellt Nya testamentet, anförs som Guds ord och rättesnöre, dock utan man närmare gå in på vad NT lär i olika frågor. Att ett tjugotal svenska baptistförsamlingar trots en så kortfattade bekännelse har en gemensam grund för tro och liv visar att praxis (tradition) väger tyngre än formella bekännelser eller deklarationer.

SBYK

Kun Suomen baptistiyhdyskunta perustettiin vuonna 1928 käytettiin oma uskontunnustuksensa.

Me uskomme, että meidän Herramme Jeesus Kristus itse
apostoliensa kautta perusti ja asetti maan päälle pyhän
seurakuntansa, jonka perustuksena on Jumalan iankaikkisesti
pysyvä sana ja elävä usko Kristukseen.

Me uskomme, että seurakunnan muodostavat maailmasta
kutsutut, mielenmuutokseen ja kääntymykseen tulleet,
uskovana kastetut ihmiset, joilla on yksi Herra, yksi usko,
yksi kaste.

Me uskomme yhteen Jumalaan, kaiken Isään ja Luojaan,
ja Hänen Poikaansa, Jeesukseen Kristukseen, meidän
Vapahtajamme ja Pyhään Henkeen, meidän Puolustajamme,
sekä tunnustamme Jeesuksen Kristuksen seurakunnan
ainoaksi pääksi ja paimeneksi.

Voidaan mm. todeta, että

• uskontunnustukseen heijastuu sitä historiallista tilannetta jolloin se kirjoitettiin, (herätysliike identiteetti)
• se korostaa sitä, mitä on tyypillistä baptisteille (“maailmasta kutsutut”)
• se on kristuskeskeinen, menettämättä trinitaarista näkökulma
• sen seurakuntanäkemys on ns vapaakirkollinen (mielenmuutos, uskovaisten kaste)
• se implisoi piispatonta, antihierarkkista näkökulmaa (Kristus, seurakunnan ainoa pää ja paimen)

3) Nutidsorientering

Baptisternas världsallians (BWA) bildades år 1905 som ett koordinerande och gemenskapsskapande band mellan världens baptister. Enligt BWA:s årsbok 1996 uppgick antalet baptistförsamlingar år 1995 till 154.116, inkluderande 41 miljoner döpta medlemmar. Förutom dessa finns en hel del fristående baptistförsamlingar som inte är anslutna till BWA. BWA:s president, Nilson Fanini, har under sina två senaste besök i Finland uppskattat antalet baptister till 100 miljoner. I denna siffra torde ingå odöpta familjemedlemmar och andra aktiva icke församlingsmedlemmar.

Förutom Baptisternas världsallians upprätthålls regionala organ som Europeiska baptistfederationen, samt nätverk inom fortbildning, bistånd, mission och evangelisation.

Det mest omfattande gemensamma arbetet internationellt utförs på missionens, evangelisationens och diakonins (hjälp och bistånd) område. Baptist World Aid fungerar tillsammans med andra hjälporganisationer i bla Centralafrika och på Balkanhalvön.

Genom BWA har baptisterna fört teologiska samtal med katoliker (1984 1988), mennoniter (1990 talet) och lutheraner (1986 1989). Man har under de senaste åren hållit förberedande samtal med representanter för det ekumeniska (ortodoxa) patriarkatet i Konstantinopel. Samtalen har sprungit fram ur de ofta besvärliga relationerna mellan baptister (och andra evangeliska kristna) och ortodoxa i Ryssland och östra europa. Också EBF har varit aktivt med i ekumeniska samtal tillsammans med ortodoxa och evangeliskt kristna. Dialogerna har hjälpt baptisterna till en ökad förståelse både av sig själv och sina samtalspartners. En del missförstånd har kunnat redas ut och förtroendet mellan de olika parterna har ibland förstärkts. I dagens läge ser situationen dock allt annat än hoppingivande ut för baptister (och andra evangeliskt kristna) i tex Bulgarien och Macedonien. En av de för baptister värdefullaste principerna, relgionsfriheten, hotas i praktiken på allt flera håll i världen, alla fina deklarationer och överenskommelser till trots.

Som avslutning kan man konstatera att baptistiska principer vunnit en mycket vid spridning och omfattas idag av ett stort antal kyrkor, samfund och väckelserörelser världen över, trots att de inte bär det baptistiska namnet.

Jani Edström, teol mag
(Texten skrevs inför det första lärosamtalet mellan baptister och  lutheraner, som hölls 1997)

 

Källor för vidare studier:

Aaltio Teuvo: A History of the National Baptists in Finland.
Edén David: Svenska baptisternas i Finland historia 1856 1931. Vasa 1930.
Finlands svenska frikyrkoråd (utg.): Gemensam tro. Frikyrkliga rörelser i Svensk Finland. Vasa 1974.
Finlands svenska frikyrkoråd (utg.): Våra frikyrkor i svenskfinland. Vasa 1986.
Estep William: The Anabaptist Story. Grand Rapids 1994.
Hoad Jack: The Baptist. London 1986.
Hubmeier Balthasar (öv. Torsten Bergsten): Om det kristna dopet av troende. Örebro 1977.
Hughey J.J., Kolomainen M., Toivola V.: Baptistit, oppi, käytäntö, historia. Jyväskylä. (ej årtal)
Jansson Erik: Källor i tåredalen eller Lefnadsteckning. Brooklyn 1912.
Kilsmo Karl: Den tredje reformationen.
Lagergren David: Svenska baptistsamfundets historia
Lindberg Alf: Reformation och väckelse. Vimmerby 1982.
McBeth H.Leon: The Baptist Heritage. Four Centuries of Baptist Witness. Nashville 1987.
Nordström N.J.: Svenska baptistsamfundets historia. Stockholm 1936.
Näsman Nils: Baptismen i svenska Österbotten.
Räntilä Kari (toim.): Hyvät Satamat. Helsinki 1994.
Sundell Alwar: De började – vi fortsätter. Vasa 1956.
Till församlingens tjänst. Handbok för… Finlands svenska baptistsamfund. Örebro 1987.