Av världens hundra miljoner baptister bor ett par tusen i Finland. Det finns baptister över hela världen fördelade på många olika kyrkor, samfund och församlingar. Kärnan i baptisternas livshållning har alltid varit tro, frihet och gemenskap som en sammanhållen enhet. Det betyder inte att alla tror lika om allt, långt ifrån, men då kärnan är tillräcklig stark upplevs mångfalden inte som ett hot.
Liksom andra kristna kyrkor och samfund har baptisterna en historia, en berättelse. Den är präglad av en vilja att se evangeliet och Jesu liv, inte bara som en utopi, utan som en möjlig början på något nytt, Guds rike i världen.

Den första baptistförsamlingen grundades i Amsterdam 1609 av engelska baptister som flytt religionsförföljelserna i sitt hemland. Men redan på 1500-talet bildades i Schweitz och Tyskland självständiga församlingar av människor som ville att troheten mot evangeliet skulle synas i det dagliga livet. Dessa anabaptister döpte enligt Nya testamentes mönster människor på deras personliga bekännelse och bildade egna församlingar. Sedan dess har baptister kämpat för religionsfrihet åt alla. Kampen för en fri kyrka utan statlig inblandning har varit lång, men numera är också de flesta nordiska folkkyrkor fria från staten.

Mission och mänskliga rättigheter

En viktig del av baptisters identitet finns i Jesu missionsbefallning. William Carey (Indien) och Adoniram Judson (Burma) är några baptistiska banbrytare på missionens område. Baptistförsamlingarna i Svenskfinland har samarbetat med lokala samfund i bland annat Kongo, Brasilien, Rwanda. I dag stöder de främst barnhushåll i Zambia och rehabilitering av handikappade i nordvästra Thailand. Här hemma samarbetar baptister med kristna i alla kyrkor och samfund. Det kan ske spontant och lokalt, i bönegemskaper och ungdomsarbete, eller organiserat och riksomfattande som i radions andaktsprogram eller inom Frikyrklig Samverkan och Ekumeniska rådet i Finland.

Till missionsarbetet hör också arbete för mänskliga rättigheter, utrotande av fattigdom och analfabetism. Många europeiska baptistsamfund (bl.a. Sverige, Ungern, Tyskland) har engagerat sig i arbetet mot människohandel och bidragit till det ekumeniska engagemanget mot ”human trafficking.” Ett exempel på detta är den internationella, ekumeniska konferens om människohandel som hölls i Lahti och Viborg i mars, där en av initiativtagarna var pastor Sven-Gunnar Lidén från Sverige, som också koordinerar europeiska bapisternas arbete mot människohandel.

Hurdana är baptister?

Med alla de risker generaliseringar för med sig kan man väl säga att baptister är glada realister, med en idealistisk framtoning. Många baptister går i de klassiska fredskyrkornas fotstpår och är pacifister, dock inte passivister. Andra gör sin militärtjänst som majoriteten av finländska unga män. Olika syner på personliga moralfrågor har gett upphov till diskussion men vanligtvis inte splittrat baptisterna. Det största och olyckliga undantaget är sydstatsbaptisternas utträde ur Baptisternas världsallians 2004, där motsättningar mellan ”konservativa” (sydstatsbaptister) och ”liberala” (alla andra) var framträdande.

Nykterhetstraditionen är fortfarande stark inom den finlandssvenska baptismen men inte absolut, sex är en privatsak, men äktenskap och familj har en stark ställning som en av samhällets byggstenar. Homosexualitet har inte diskuterats särskilt mycket ännu. Förhållandet till kulturen är numera rätt öppen, sång och musiklivet har alltid varit starkt, medan man tidigare haft en försiktigare hållning till teater och film. Barn till baptisföräldrar deltar i skolans evangelisk-lutherska religionsundervisning och baptister och andra frikyrkliga religionslärare kan numera undervisa utan dispens.

Baptister har engagerat sig i politiken och två (J. Inborr, A. Sundell) har invalts i riksdagen. I Svenskfinlands baptistförsamlingar har kvinnor alltid fungerat som lärare, evangelister och pastorer utan större problem. Barn- och ungdomsarbetet är viktigt och numera är många patruller i församlingarna anslutna till Finlands svenska scouter.

Gudstjänst och andlighet

Gudstjänsterna i en baptistförsamling leds ofta av vanliga medlemmar medan predikan oftast hålls av församlingens pastor. Församlingssångerna har en positiv klang och musikstilarna varierar mycket. I USA:s svarta gospelkyrkor vet alla vad som gäller, på internationella baptistkonferenser är det praise-popen som tar över och här hemma är det lika väl Lina Sandells som Per Harlings sånger som används i gudstjänsten. De klassiska trosbekännelserna och olika syndabekännelser finns i upptagna i gudstjänsthandboken och i sångboken Psalmer och Sånger (gemensam för ett flertal svenska kyrkor), men används ännu rätt sparsamt. Man praktiserar troendedop och ger var och en rätt att delta i församlingens liv och verksamhet.

Internationellt

Ingen har copyright på namnet baptist. Det räcker i princip med att en församling praktiserar troendedop och uppfattar sig som en del av den baptistiska rörelsen och traditionen. För det mesta är historien och traditionen ändå vägledande och det naturliga är att fungera tillsammans med andra församlingar lokalt och nationellt. Många baptistsamfund är välorganiserade och samarbetar inom Europeiska baptistfederationen eller Baptisternas världsallians. I Sverige förhandlar Svenska baptistsamfundet som bäst om att gå samman med några andra frikyrkor.

En hel mängd baptistförsamlingar och organisationer arbetar emellertid mycket självständigt och ibland litet självsvåldigt. Ett exempel på detta var den grupp amerikanska baptister som i en sorts arrogant naivitet trodde sig kunna föra med sig fattiga barn från Haiti utan tillstånd från de lokala myndigheterna. Även om man kanske kan beundra deras civilkurage, en dygd för många baptister, så brast det mycket i omdöme.

Framåt

Baptister var i början något av kyrkokritiker och kritiserades själva av de etablerade kyrkorna. I den moderna teologiska diskussionen har emellertid allt fler teologer (Yoder, Hauerwas mfl.) fört fram tankar och praxis med anabaptister och mennoniter som förebild. På många håll i världen uppstår församlingar där unga människor väljer att leva tillsammans med fattiga och utslagna i storstäderna. Här hemma fortsätter baptister och andra kristna sökandet efter en trovärdig andlighet som är både praktiskt och politisk, i den mening att den vill förändra inte bara människan, utan också världen vi lever i.

I takt med att religionsfriheten utvidgades har relationerna mellan baptister och andra kyrkor normaliserats. Baptister är både en rörelse som sett många av sina mål förverkligade åtminstone delvis (religionsfrihet, folkbildning, mission) och ett samfund som tillsammans med andra kristna kyrkor och rörelser har ett gudagivet uppdrag.

Jani Edström

(artikeln först publicerad i Mst nr 4, 2010)