Peter Sjöblom MST 6/2021

Betraktar man Finlands svenska baptistsamfund lite utifrån, kan man kanske få intrycket att det inte händer så mycket. Men faktum är att det just nu är mycket på gång och det är möjligt att baptistsamfundet till en del ser annorlunda ut om några år.

Framför allt är det två större processer som kört igång nästan parallellt. Den ena är samtalen med Evangeliska Frikyrkan (EFK) i Sverige, som är tänkt att leda till ett större samarbete mellan EFK och FSB. Hur långt det samarbetet kommer att sträcka sig och hur starka band som knyts mellan de två samfunden, är något som kommer att avgöras de närmaste åren. 

Den andra stora processen som är på gång är utvecklandet av lägerområdet Hummelholmen, där projektplanen godkänts och vi beviljats finansiering via Aktion Österbotten för ett utvecklingsprojekt. Det slutliga beskedet kom i slutet av augusti. Projektet är tvåårigt, så om två år har förhoppningsvis utvecklingen av Humle tagit ett stort steg framåt. Mer om projektet finns att läsa på sidorna 16-17 inne i tidningen.

Vårt samfund är inte särskilt stort, med  cirka tusen medlemmar i tretton samfundsförsamlingar. Inte heller de andra frikyrkosamfunden i Svenskfinland är stora. Finlandssvenska Pingst är visserligen unge-fär dubbelt så stort, men kan ändå räknas som förhållandevis litet. 

Man kunde ju tycka att det skulle vara naturligt att några små frikyrkosamfund i en språklig minoritet inom ett geografiskt någorlunda avgränsat område skulle kunna bilda ett gemensamt frikyrkosamfund och därigenom bli åtminstone lite större och starkare och på det sättet kunna koncentrera och dela på resurser. 

Av någon anledning har den processen aldrig kunnat föras i hamn, trots att ett antal initiativ därom har tagits genom åren. En orsak att det aldrig lyckats, kan paradoxalt nog vara just det faktum att det är fråga om små samfund. Att man är en liten gemenskap kan ibland göra att man håller ännu hårdare fast i det man har och är ännu mindre benägen att kompromissa för det gemensamma bästa, vilket man blir tvungen att göra ifall man ska jämkas ihop med ett annat samfund med delvis andra traditioner. 

En annan orsak kan vara att det, till skillnad från till exempel Sverige, inte finns många ekumeniska frikyrko-församlingar i Svenskfinland. Vörå frikyrko-församling är fortfarande det enda exemplet på att två lokala församlingar – i Vörås fall en baptist- och on pingstförsamling – valt att gå samman. Utan lokala ekumeniska lokalförsamlingar känns det heller inte lika naturligt att förena samfunden. Processen att växa samman bör ske både lokalt och på samfundsnivå. När det nu endast skett i form av initiativ och samtal samfundsledningarna emellan, så har det kanske aldrig haft förutsättningarna att bli tillräckligt förankrat.

I Sverige har man lyckats slå samman olika frikyrkosamfund, två gånger om till och med. Först ut var EFK och något senare skapades det som numera heter Equmeniakyrkan. 

EFK är ett resultat av att Örebro-missionen år 1997 slog ihop sig med Helgelseförbundet/Fribaptisterna som i sin tur hade gått samman redan 1994.
Till att börja med kallade sig det nya samfundet för Nybygget-Kristen Samverkan, men 2002 antogs namnet Evangeliska Frikyrkan.

Equmenia-kyrkan består i sin tur av det tidigare Svenska Baptistsamfundet och Missionskyrkan samt de flesta av metodistförsamlingarna i landet. Det nya samfundet bildades 2011.

Vad innebär det då att FSB nu närmar sig EFK? Ska samfunden slås ihop och kommer vårt samfund då helt att försvinna? Svaret är att samarbetet blir  vad vi gemensamt väljer att göra det till. Att samarbeta med en betydligt större aktör ger oss åtminstone möjlighet att få tillgång till större resurser och bredare nätverk. 

EFK är organisatoriskt idag indelat i elva regioner. En modell av samarbetet kunde innebära att vi inom FSB utgör en tolfte region. Om det i så fall fortsättningsvis innebär enbart samarbete två samfund emellan, eller om det innefat-tar en starkare koppling för vår del till EFK, är något vi själva i högsta grad har möjlighet att påverka. Det är därför viktigt att vi talar oss samman. 

Bjud därför gärna in samfundets ordförande och föreståndare på ett besök till er församling, så har vi bättre möjlighet att ta gemensamma steg i en takt där alla känner att de hinner med.