Peter Sjöblom
Drygt femtio personer hade tagit sig till Humle söndagen den 19 september för att slå ihop sina kloka huvuden och varma hjärtan och fundera på hur vi bäst utvecklar vårt lägerområde. Arrangörer var styrgruppen för utvecklingsprojektet Hållbara Humle.
Idédagen inleddes kl 14 med att samfundsstyrelsens vice ordförande Caj-Ola Höglund önskade alla välkomna och gav lite bakgrund till att vi idag står där vi är, med ett Leader-finansierat projekt för Humle. Sedan följde några inledande anföranden.
Sara Högberg kunde tyvärr inte vara på plats, men hade bandat in sitt anförande. På grund av tekniska orsaker fanns bara 15 minuter av hennes anförande tillgängligt där och då. Intressant var ändå att höra henne berätta om vad hon i sin färska pro gradu-avhandling i praktisk teologi kommit fram till gällande vår identitet som baptister – och speciellt vilken roll Humle har i detta. (Se Saras egen artikel på annan plats i tidningen där hon redogör för resultaten av sin forskning.)
Humle som verktyg
Följande i tur var Mikael Micki Ahlskog.
– Jag tror fortfarande på en version av kristen tro som befriar folk till att leva ett sannare liv. Men jag har ibland svårt att se det i en del av det vi gör, inledde han.
Han tog bilden av en stenhuggare som bearbetar sitt material i tron om att det i stenen finns ett konstverk att mejsla fram.
– Humle och i synnerhet Humlefestivalen har för mig varit ett verktyg för att hacka på stenen för att få fram den bild som jag är säker på finns där inne. Humle är en plats dit jag gärna bjuder in folk och så står vi och hackar en stund på stenen.
Vad är kristen verksamhet, hur definierar vi den? frågade han sig och oss alla.
Han konstaterade att Humlefestivalen inte haft särskilt hög svansföring när det gäller att saluföra festivalen som ett kristet evenemang. Men det har i sin tur gjort att människor vågat sig dit som känt sig brända i vanliga kristna sammanhang.
Han gav ett exempel på en person som tack vare festivalen hittat tillbaka till sin tro därför att hen kanske för första gången upplevt ett kristet sammanhang där hen fick vara sig själv. Personen i fråga har kommit på flera festivaler efter det.
– Det är ofta långa processer vi talar om, men riktningen är det viktigaste. Det visar också att det inte handlar om vilken rub-rik vi sätter på vad vi gör, utan vad vi har med oss när vi gör något. Om vi ska definiera kristen verksamhet kan vi inte stirra oss blinda på vad det heter utan på vad som händer där.
Micki förklarade att det är därför Humlefestivalen sett ut som den gjort, för att man riktat in sig på de brända och skadade som längtar efter något men inte hittar in i våra vanliga sammanhang.
– Det kan vara fråga om ett första steg. Vi kanske inte för dem till tro och in i kristen verksamhet, men vi bidrar med vår lilla pusselbit. Och riktningen är viktigast.
Humle idag och i morgon
Följande inledande anförande hölls av Anders Wallin, Beni Edström och Harriet Sten, alla tre medlemmar i styrgruppen för Hållbara Humle.
Benis anförande handlade framför allt om gemenskap. Han beskrev ett antal diabilder han såg framför sig, allt från en treårig Beni på potta framför grönt tält tillsammans med pappa Rafael till svettiga fotbollsmatcher och valet som måste göras mellan att fortsätta spela eller avbryta och gå på frivillig bön … ”kanske man skulle bli frälst i kväll … igen?”
Och lite senare: fönstren skallrar … Humle Rock – ”lite förvirrade men entusi-astiska”.
– Jag är ödmjukt tacksam till alla de människor som under alla år förvaltat läger-området så att vi kan bygga vidare på det som 1962 blev mötesplats för oss. Jag skulle inte vara den jag är idag utan församlingen och Humle. Det här är en plats som gett utrymme för gudsmöte, heliga stunder, gråt och skratt. ”Let’s make Humle great again!” avslutade han.
Anders berättade att han klippt gräs på Humle under två århundraden, när han var husfar både 1999 och 2000. Nu känner han åter en vilja att engagera sig för området.
– För ett så här pass stort område krävs en förvaltning. Vi behöver få en tydlig struktur för hur vi bedriver verksamheten och förvaltningen av Humle.
Också Harriet underströk vikten av en förvaltning som stöder allt som händer på området.
– Jag känner mig inspirerad av alla berättelser och inser hur viktigt Humle är för många. Jag har försökt fundera på hur vi bäst förverkligar Humle i praktiken. Idag äger samfundet fastigheterna medan SBFU sköter verksamheten. Vi har ett förvaltningsorgan, en disponent och talko-folk. Hur kopplar vi samman alla, hur får vi det att funka bättre? Vore det bättre att ha allt under samma tak?
Hon ställde även frågan om SBFU ska fortsätta vara en skild förening, eller om det är bättre att jobba under samma juridiska person? Man kunde kanske också tänka sig ett Humle rf eller ett Humle Ab? Där kan man jämföra till exempel med Pörkenässällskap.
– Det måste kännas roligt att jobba för Humle. Om man har förtroende för själva organisationen är det lättare att engagera sig.
Projektets bakgrund
Tomas Knuts och Emma Westerlund, även de medlemmar i styrgruppen, gav en bakgrund till projektet.
En utvecklingsgrupp för Humle tillsattes för ungefär ett år sedan. Ganska snart definierade man fyra riktningar man kunde gå, antingen lägga ner Humle, fortsätta som förr, satsa på att utveckla den egna verksamheten eller satsa stort och försöka nå nya målgrupper och även söka extern finansiering.
Man insåg att det är ”nu eller aldrig” och rekommenderade en stor satsning på att utveckla området och fick så småningom grönt ljus för det av både samfundets styrelse och höstmötet. Arbetsgruppen har därefter jobbat vidare med en projektplan för ansökan om Leader-finansiering, samtalat med samfundets ordförande och även presenterat planerna för styrelsen vid två tillfällen.
Under skrivandets gång öppnades även flera dörrar. Bland annat fanns Humle med i landskapsplanen för 2040, Österbottens förbund såg Humle som en viktig plats att utveckla.
– Idag har vi ett positivt projektbeslut på ca 90 000 euro totalt. Det ger möjlighet att anställa en projektledare på två år.
Reglerna är att leaderpengarna ska användas för utveckling och de projekt som finansieras ska vara religiöst obundna.
– Vad projektet kan göra är att utreda hur vi kan nå flera målgrupper och hur området kan komma mera i användning.
Tomas ser projektet som en stor möjlighet.
– Vi ska inte sluta med vår vanliga verksamhet, men hitta delvis nya former för den. Samfundet ska fortsättningsvis bestämma vad som görs på Humle, så därför ser vi heller ingen konflikt i det hela.
Egenandelen på ett utvecklingsprojekt är 30 procent, vilket i praktiken innebär att när man satsar en euro får man nästan fyra euro tillbaka.
– Vi har bra bredd i styrgruppen men nu behöver vi alla med. Alla behövs och vi hoppas det här kan bli en ny början på engagemanget för Humle.
Tomas hoppades även att EFK- och Humleprojekten kan gå parallellt och stöda varandra.
Ingen satellitverksamhet
Också Emma ville understryka att det vi fått finansiering för inte är någon satellitverksamhet utanför samfundets verksamhet utan ska utveckla och stöda.
– Det här är ett utvecklingsprojekt, vilket betyder två år av tid att utveckla och testa tillsammans. Det är heller inget som hind-rar att man hittar annan finansiering för att utveckla andra saker.
Projektets tre huvudmål är:
1) Att utveckla området som ett turism- och rekreationsområde enligt områdes-reserveringen i Österbottens förbunds landskapsplan.
– Det här innebär att skapa förutsättningar och utveckla området, kan vara allt från små införskaffningar till stor camping. Fortsättningsvis handlar det om att harmoniera det med den kärnverksamhet vi redan bedriver.
2) Utveckla Humle till ett modell-område för hur ett område av Humles typ kan utvecklas enligt FN:s globala hållbarhetsmål.
– Det här innefattar en klimatstrategi, men även social hållbarhet.
3) Nya digitala talkometoder för området.
– Det har satsats tusentals timmar talko på Humle, men nu behövs det kanske nya former för att genomföra det.
Emma poängterade att styrgruppen inte har färdiga svar på någon av de punkter som listats upp.
– Det är det vi ska hitta tillsammans och nu bjuder vi in er till det arbetet också. Inget hindrar heller att vi samtidigt hittar på massor av andra goda idéer samtidigt, men det är de här sakerna vi har fått finansiering för.
Efter att de tre olika workshopsgrupperna introducerats, uppmanades de närvarande att använda eftermiddagen till att fundera inte bara på de tre mål som nämns i projektplanen utan framför allt fundera på allt vad vi vill med Humle.
Tre workshops
Efter kaffet hade man möjlighet att delta i någon av tre olika workshops. Man kunde även välja att flytta på sig och delta i flera. Den ena gruppen funderade på själva det fysiska området och hur det kunde användas ännu bättre. En annan grupp funderade på målgrupper och verksamhet medan den tredje gruppen funderade på förvaltningen.
Efter att grupperna jobbat klart samlades man åter i lägergården för rapportering.
Emma, som modererat gruppen som funderat på det fysiska området, berättade att massor av åsikter om användningen av området lagts fram, allt från en ny lekpark till olika byggnationer, små scener/samlingsplatser och en allaktivitetspark/äventyrspark.
– Det dök också upp många idéer kring olika aktiviteter. Och många åsikter kring vattnet och stranden. Olika former av utom-husrum, samlingsplatser och dess-utom djur av olika slag föreslogs, samt olika planteringar.
Maria Pettersson och Cajsa Ahlskog hade lett gruppen som funderade på målgrupper och verksamhet.
Idéer som dök upp var bland annat olika typer av läger, som kvinnoläger och kara-weekender, församlingsläger med full service samt temakonferenser, som till exempel en klimatkonferens, som kunde nå ut till helt nya målgrupper.
Att utveckla Humle till ett konferenscenter var en sak som nämndes, samt att ordna vettig verksamhet för till exempel långtidsarbetslösa.
– Vi vill att Humle ska vara en plats som inger hopp och tro.
Anders, Beni och Harriet från gruppen som funderat över organisationen och områdets förvaltning konstaterade att vi är ett litet samfund och att verksamheten på Humle är en stor del av det.
– Hur klarar vi av att hålla en viss nivå? Hur organiserar vi oss på bästa sätt? Ett byråkratiskt invecklat system behövs knappast.
Däremot antog man att annat än bara talko kan komma att behövas.
– Vårt Humle är möjligheternas Humle. Här finns och ryms en otrolig bredd. Samtidigt måste vi vara realister. Vi står kanske inför en sorts professionalisering, eftersom talko inte är lika naturligt idag. Men betydelsen av talko är fortsättningvis stor; det är roligt att få arbeta tillsammans!
Man konstaterade att det är viktigt med kommunikation, både direkt till personer och digitalt.
Man tänker sig en interaktiv plattform på nätet för olika idéer.
Trion hade tagit fram ett arbetsförslag för en ny lite slimmad organisation som man diskuterade kring och utifrån den kommer man att jobba vidare och också presentera det för samfundsstyrelsen.
Andakt och grillfest
Innan den avslutande grillfesten höll Jonas Ahlsved en andakt.
Han hade försökt lyssna in och tyckte sig sig ha hört vissa saker som har med Humle att göra och som riktar blickarna utåt.
– Vi har missionsbefallningen, ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar”. Det är viktigt att det syns i våra böner, att vi ber att Herren öppnar nya dörrar till människor som inte ännu hittat Jesus. Det behöver också synas i allt vi gör. Vårt uppdrag är att nå ut till mänskor med evangeliet.
Han konstaterade att det i Finland idag växer upp mänskor som inte känner till evangeliet.
– En del av dem är invandrare. Andra har saligen glömt det de lärt dig. Det finns pensionärer idag som inte vet att det finns ett hopp om evigt liv. Alla dessa behöver hela tiden finnas med i våra böner och tankar. Jag tror att också Humle har en plats i det här arbetet; Humle som en plats för vision och människofiske.
Han betonade att det aldrig kan få vara fråga om en egen mysklubb.
– När det är fråga om Guds kärlek händer det också nåt. Tron är verksam i kärlek. Vi behöver vara drivna och formade av Guds kärlek.